PLENARFÖRELÄSNINGAR

 

Jan Svennevig
Handelshøyskolen BI, Oslo   

Å foregripe og avverge problemer i samtale

Det er med samtalen som med helsen; vi foretrekker å forebygge framfor å reparere. I samtaleanalysen har det vært mange studier av reparasjon, men ikke så mye om hva vi eventuelt gjør for å foregripe problemer og avverge at de oppstår. I mine studier av andrespråkssamtaler har jeg analysert en rekke samtalepraksiser som ser ut til være innrettet mot å avverge misforståelser og andre typer miskommunikasjon. Men slike analyser har et metodologisk problem: hvordan kan man påvise empirisk at deltakerne er orientert mot et potensielt problem, hvis dette problemet faktisk ikke manifesterer seg i samtalen? I innlegget mitt skal jeg forsøke å besvare dette spørsmålet med referanse til noen konkrete "forståelsesstrategier". For det første vil jeg ta opp sidesekvenser som brukes for å skyte inn bakgrunnsinformasjon i en pågående samtaleepisode. For det andre vil jeg beskrive reformulering av spørsmål og svar, og for det tredje vil jeg drøfte bruken av uspesifikke reparasjonsinnledere, som "hva?" og "hæ?". Men jeg vet ennå ikke om jeg vil klare å svare på spørsmålet...

 

 

 

Johannes Wagner (with Gitte Rasmussen Hougaard)
Syddansk universitet

No innocent mentioning.

On some sequential ways of ‘loading’ inferences into reference to person and getting away with it.

In this paper we are interested in exploring sequential aspects of categories. More specifically, we will look at some instances where speakers use a person’s ethnicity or nationality when referring to this person. References can be built to be responded to - or they can be built into a sequential environment, which makes it difficult to respond to the categories used and where it takes some extra work by other speakers to unpack a reference. Our point is that references may look innocent but that ethnic or national references have an inference potential which can or cannot be unpacked in later talk.
 

 

FÖREDRAG (i bokstavsordning)

 

Elisabeth Ahlsén
Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet

Neurologiska störningar av "embodied conversation"

Föredraget är en selektiv översikt över neurologiska störningar som påverkar "embodied conversation".

Användningen av termen "afasi" för en förvärvad språk- och kommunikationsstörning pga hjärnskada diskuteras utifrån perspektivet att samtal är "embodied", interaktivt och situerat.

Effekterna av olika typer av "afasi" presenteras och relateras till effekterna av olika typer av "apraxi" (störningar som påverkar avsiktliga rörelser) och "dysartrier" (störningar av talmotorik).

Möjligheten att använda gester lika väl som tal i kommunikation analyseras utifrån dessa typer av skador och olika verksamheters kommunikationskrav.

Vidare diskuteras möjliga omtolkningar av några av de huvudsakliga diagnoserna för neurologiskt baserade kommunikationsstörningar och metoder för att undersöka validiteten hos sådana omtolkningar, grundade på fynd och teorier om "embodiment" i mänsklig interaktion.

 

 

Jens Allwood och Elisabeth Ahlsén
Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet

Modellering av "embodied feedback" i en virtuell människa

Communicative feedback refers to unobtrusive (usually short) vocal or bodily expressions whereby a recipient of information can inform a contributor of information about whether he/she is able and willing to communicate, perceive the information, and understand the information. This paper provides a theory for embodied communicative feedback, describing the different dimensions and features involved. It also provides a corpus analysis part, describing a first data coding and analysis method geared to find the features postulated by the theory. Finally, there will be a presentation of a virtual agent who has a rudimentary feedback system.
 

 

Nina Bengtsson
Språk- & litteraturcentrum, franska, Lunds universitet

Olika format av beskrivningar i samtal

Inom samtalsanalys har man tidigt intresserat sig för berättelser i samtal. Min studie fokuserar på en annan texttyp, nämligen beskrivningar i samtal. I min presentation kommer jag att analysera ett utdrag i vilket talarna beskriver artisten Madonna. De pratar av och till om artisten i cirka nio minuter så att en väv av beskrivningar successivt växer fram. Jag kommer att analysera hur de går till väga, d v s vilken metod de använder, eller vilket ”format” som jag har valt att kalla det, samt kort nämna vilka andra metoder/format jag funnit i mina data. Med begreppet ”format” vill jag belysa skillnader i beskrivningars omfång samt skillnader i antal konstituenter som utgör det man kan kalla för beskrivningens topic.
 

 

Hanna Bergeå
Enheten för miljökommunikation, Institutionen för stad och land, SLU

"Ja vet inte varu: l↓e:tar efter" - om arbetet att lära sig delta i andras aktiviteter

För att bli en kompetent deltagare i en praktikgemenskap (community of practice) krävs ett arbete både från den som vill med och från den som redan är medlem. Lave & Wenger (1991) beskriver hur viktigt det är att få finnas med och erkännas som en potentiell medlem i praktikgemenskapen på vägen mot att bli en fullvärdig medlem. De exempel jag kommer att diskutera är hämtade ur ett rådgivningsbesök hos en lantbrukare. Inom denna verksamhet med institutionella förtecken finns en förväntan om lantbrukarens närvaro och samarbetsvilja när rådgivaren kommer på besök. Jag argumenterar dock för att det i mötet uppstår en spänning mellan vad lantbrukaren försöker bidra med och vad rådgivaren faktiskt bjuder in till och behandlar som legitima bidrag. Utifrån deltagarnas handlingar kommer jag att visa på begränsningar i lantbrukarens förutsättningar för att delta som kompetent medlem och diskutera detta i termer av deltagarnas utnyttjande av resurser. Jag diskuterar tillägnandet av den professional vision (Goodwin, 1994) och tillträdet till dokumentationsarbetet (Mäkitalo, 2005) som rådgivaren behärskar. Att lantbrukaren mer och mer framställer sig själv som en aktiv co-participant illustreras av förändringen i yttrandena från ett "Ja vet inte varu: l↓e:tar efter" till "(Får) vi h↓itta nåra me:r grejer (då)". Att genomföra besöket presenteras inte längre som ett individuellt utan som ett gemensamt projekt.

 

Goodwin, Charles (1994) Professional vision. American Anthropologist 96:606-633

Lave, Jean & Etienne Wenger (1991) Situated learning: legitimate peripheral participation. Cambridge, MA: Cambridge University Press

Mäkitalo, Åsa (2005) Dokumentation som formerande resurs. Om institutioners immanenta pedagogik. Nordisk Pedagogik 25:123-138

 
 

 

 

Melina Bister
Nordica, Helsingfors universitet

Övergångar mellan olika aktiviteter i en muntlig novellanalys

Anu: =personerna va [va hette hon betsi
Ilona:                          [personerna
Anu: den där flickan ((börjar bläddra i sina papper))
Ilona: betsi jeah (p)  [£jeah£ JA: JA:
Anu:                         [jå:
Anu: @jeah:@ ((skrattar och tittar hastigt på Ilona))
Ilona: £ja: ja:£
Anu: [%betsi%[1]
Ilona:[£oj nej£
(p) ((Ilona skrattar, Anni skrapar sig i huvudet, Anu skriver))
Anni: okej jå:
Anu:  [%tyckte%
Ilona: [ m:: okej  ((skriver i sina papper))
Anu: %bara om sej själv%

I mitt föredrag diskuterar jag övergångar mellan olika aktiviteter i en klassrumsövning, novellanalys. Temat utgör en del i min kommande doktorsavhandling där jag undersöker hur verksamheten organiseras i muntliga gruppövningar. Övningarna är autentiska inspelade klassrumsövningar i ämnet nordiska språk vid Helsingfors universitet och deltagarna är finskspråkiga första årets huvudämnesstuderande i svenska. I novellanalysen använder sig studenterna av ett slags analysschema som de lärt sig på kursen. Övningen har alltså en stark institutionell karaktär fast den har också gemensamma drag med vardagliga samtal.

I det här föredraget diskuterar jag speciellt övergångar mellan aktiviteter som baserar sig på analysschemat och de övriga aktiviteterna.

Jag definierar en övergång i samtalet som det ställe där deltagarna med hjälp av olika språkliga och icke-språkliga markörer övergår från en aktivitet till en annan. Varför är övergångar intressanta? Medan man näranalyserar övergångar i ett klassrumssamtal där läraren inte finns med får man en bild av hur gruppen tillsammans kommer överens om att avsluta en aktivitet och påbörja en annan. I ett flerpartsamtal kan det också ske parallella aktiviteter samtidigt. Gränsdragningen mellan kommunikativa (samkonstruerade mellan flera deltagare) och individuella projekt (Linell 1998) kommer också att problematiseras.

Litteratur:
Linell, Per 1998. Approaching Dialogue. Talk, interaction and contexts in dialogical perspectives. John Benjamins Publishing Company: Amsterdam/Philadelphia.

Mathias Broth
Institutionen för franska, italienska och klassiska språk, Stockholms universitet

Studiointeraktionen som kontextuell resurs i arbetet med direktsänd tv-produktion

TV-intervjuer är en särskild typ av interaktion som skapas i och med de inblandade samtalsdeltagarnas orientering mot en kontextspecifik uppsättning normer. Utifrån inspelningar som utförts i kontrollrummet under franska direktsända intervjuer, och som visar 1) kontrollrumspersonalen, 2) närbild över skärmarna dessa tittar på och 3) människorna i studion, försöker denna studie att beskriva studiointeraktionens betydelse som kontextuell resurs för arbetet med att direktsända den på ett begripligt sätt för en publik av TV-tittare. Studiointeraktionen används av tv-teamet för att ge olika praktiker - såsom kamerarörelser och zoomningar - deras situerade betydelse som handlingar. Genom sina handlingar visar även deltagarna i tv-teamer upp sin förståelse av vad som händer i studiosamtalet. TV-teamet ger oss därigenom en helt ny typ av stöd för tidigare beskrivningar av den sociala organisationen av bl.a. talarturer, sekvenser av handlingar, samtalsenheters projicerbarhet och kategorisering av samtalsdeltagare.

 

Barbro Bruce, Kristina Hansson och Ulrika Nettelbladt
Inst. f. kliniska vetenskaper, Avd. f. logopedi, foniatri och audiologi, Universitetssjukhuset i Lund

Från kategorier till kontinuum i interaktion;
studie av två olika interventionskontexter för barn med språkstörning

Två olika logopediska interventionskontexter för barn med specifik språkstörning, nämligen fri konversation respektive träning av grammatisk målstruktur, jämfördes avseende språklig produktion (talmängd och MLU), interaktion och eliciteringsstrategier. Resultaten visar att barnen pratade mer och hade högre MLU i den fria konversationen jämfört med i träningskontexten. Å andra sidan användes målstrukturerna signifikant oftare av logopederna (men inte barnen) i träningskontexten. Logopederna hade olika interaktionsstil och använde delvis olika samtalsstrategier i de två kontexterna. De gav mer feedback i den fria konversationen jämfört med i träningskontexten. De anknöt också till barnets utsaga i signifikant högre utsträckning i den fria konversationskontexten jämfört med i träningskontexten, där det å andra sidan gavs fler uppmaningar till barnet att svara eller utföra någon handling. Således varierar grad av anknytning (länkning) respektive grad av uppfordran (solicitering) i dessa två samtalskontexter. Logopedernas interaktionsstil och eliciteringsstrategier samvarierade med barnets språkliga förmåga på lite olika sätt i de olika kontexterna. I den fria konversationen samvarierade logopedernas bruk av uppbackningssignaler och anknytning till barnets utsaga med hur mycket barnet sade och använde målstrukturerna. I träningskontexten samvarierade logopedernas pratsamhet i antal ord/minut, exponering av målstrukturer och bruk av återkopplingssignaler med barnets MLU. Sannolikt varierar logopeden interaktionella och språkliga stil på ett kontinuerligt snarare än ett kategoriskt sätt allteftersom barnet utvecklar sin språkliga förmåga, vilket rimligen avspeglas i olika interaktionskontexter som därmed beskrivs som kontinuerlig snarare än kategoriskt varierande.

 

Jutta Eschenbach
Høgskolen i Østfold / Norge

(Fler) nasjonal identitet i en tysk-norsk forhandling

Møtet mellom mennesker med ulik nasjonalkulturell identitet har lenge blitt ansett som noe som lett kunne føre til problemer. Bak dette synet ligger en bestemt oppfatning av kultur: Kultur blir ansett som en empirisk, homogen størrelse som eksisterer uavhengig av mennesket, men som samtidig påvirker det på en forutsigbar måte.

Utgangspunktet mitt er et kulturbegrep som ser kultur som noe som blir konstruert i sosial interaksjon fra aktørene. Kultur og kulturell identitet får først relevans når aktørene tematiserer dette i kommunikasjon.

I forskningsprosjektet mitt tar jeg opp følgende spørsmål:

·        Hvordan kan det rekonstrueres at samtalepartnerne har ulik nasjonalkulturell identitet?

·        Hvilken rolle spiller ulik nasjonalkulturell identitet i samtalen?

Samtaler som analyseres er forhandlinger.

Analysen av den første forhandlingen viser, for det første, at ulik nasjonalkulturell tilhørighet kan manisfesteres ved at forhandlingspartnerne tematiserer ulik nasjonalkulturell vitens- og erfaringsbakgrunn (jf. Günthner og Luckmanns konsept: ”asymmetrier i viten i interkulturell kommunikasjon”). Dette kan rekonstrueres ved deltakernes bruk av kategoriseringer. For det andre, ulik nasjonalkulturell identitet blir brukt til forhandlingsstrategiske formål. I denne forhandlingen skjer det på den måten at det bidrar til å gjøre forhandlingen til en integrasjonsforhandling, både når det gjelder å jobbe med relasjonen til forhandlingspartneren og når det gjelder å diskutere selve forhandlingsobjektet. I mitt bidrag vil jeg konsentrere meg om relasjonsdimensjonen.

 

 
 

Tove Gerholm
Institutionen för lingvistik
Stockholms universitet

Kategorier inom ickeverbal kommunikation – var går gränserna?

Jag arbetar med en avhandling som beskriver barns användande och utveckling av emotiva uttryck. Barnen är mellan 1,5 och 5,5 år och har spelats in under i genomsnitt 2,5 år. Inspelningar har skett i hemmet tillsammans med syskon och en förälder. Under föredraget kommer jag kort beskriva avhandlingsarbetet för att sedan fokusera på en problematisk aspekt vad gäller kategorisering av det jag kallar ”ickeverbala emotiva uttryck”. Termen ”gester” används vanligtvis med syfte på de hand-, arm- och fingerrörelser som åtföljer verbalt språk (e.g., deiktiska, ikoniska, metaforiska gester). I min studie av barnspråk vållar inte dessa några större problem (de förekommer knappt), däremot finns en uppsjö av andra kroppsrörelser och handlingar som tangerar de gestuella så till vida att de används interaktionellt, till synes kommunikativt. Jag kommer att visa ett par exempel från materialet och hoppas sedan få hjälp med att finna passande beteckningar för dessa. En grundläggande fråga är om man hellre bör tänja på betydelsen av vedertagna begrepp än att skapa nya? Är det t ex en form av ”emblematisk gest” att kasta sig på golvet eller skulle man hellre kalla det ett ”agerande uttryck” eller ”förkroppsligat agerande”? En annan gränsdragning är vad som ska anses vara ett kommunikativt uttryck. Är en rak höger ett uttryck, eller en handling – och i så fall, vilken sorts?
 

 

Maria Green-Vänttinen & Hanna Lehti-Eklund
Nordica, Helsingfors universitet
 

Skratt som respons på kodväxling i klassrumssamtal

I vårt föredrag diskuterar vi kodväxling som ger upphov till skratt i klassrumssamtal. I gruppövningar på L2 avspeglar kodväxling olika drag i interaktionen när den studeras i den lokala kontexten, såsom deltagarnas roller och identitet, orientation mot institutionella mål men också kompetens. Vårt material består av videoinspelningar av första årets studenter i nordiska språk med finska som L1. Inspelningarna har gjorts under en kurs i muntlig kommunikation, där ett av de institutionella målen är att samtalen skall föras på svenska.

Vi utgår ifrån att studenterna genom att kodväxla gör sina olika identiteter relevanta, t.ex. som deltagare i en institutionell kontext, som L1-talare med en viss kulturell bakgrund eller som L2-talare (jfr Franceschini 1998, Kasper 2004, Kurhila 2001). Ett av samtalen som vi har analyserat handlar om jultraditioner. I samtalet förekommer kodväxling då deltagarna beskriver sina finska jultraditioner i hemmet. De talar om maträtter, verksamheter och teveprogram och utnyttjar finska ord (t.ex. joulurauhanjulistus ’utlysning av julfreden, samu sirkan joulutervehdys ’benjamin syrsas julhälsning).  Det som är typiskt för dessa sekvenser är att de leder till kollektiva skrattresponser (se Jefferson 1989). Talaren som kodväxlar skrattar eller ler och de andra deltagarna responderar med skratt såsom i följande exempel:

Utlysning av julfreden

→         Iina: å på morronen äter vi risgröt å(h) å tittar på (2.0) £e de samu
→            sirkan [joulutervehdys eller£ nånting sådant å] å sen på
→   andra:          [(hah hah hah hah hah hah    hah       ]
→   Iina:    (1.1) tolvtiden tittar vi på £joulurauhan julistus£ [hah hah    
05   andra:                                                       [(hah hah
06   Iina:    de hör också ti till julen

Kodväxling till finska kan ses som ett brott mot den institutionella normen att tala svenska i klassrummet och behandlas därför av deltagarna som någonting problematiskt. När de finska begreppen etableras i samtalet genom att de återanvänds, leder de inte längre till skratt. De kollektiva skrattsekvenserna initieras alltid av talaren.

Litteratur

Franceschini, Rita. 1998. Code-switching and the notion of code in linguistics: Proposals for a dual focus model. I: Auer, Peter (ed.) Code-Switching in Conversation. London & New York: Routledge. S. 51–75.

Jefferson, Gail. 1989. On the organization of laughter in talk about troubles. I: Atkinson, J. Maxwell & John Heritage (ed.) Structures of Social Action. Studies in Conversation Analysis. Cambridge: University of Cambridge. S. 346–369.

Kasper, Gabriele. 2004. Participant Orientations in German Conversation-for-Learning. I: The Modern Language Journal, 88, iv: 551–567.

Kurhila, Salla. 2001. Correction in talk between native and non-native speakers. I: Journal of Pragmatics 33: 1083–1110.
 

 

Disa Holmlander
Språk- och litteraturcentrum /spanska, Lunds Universitet

Nedtoningsstrategier hos svenskar som lär sig spanska – fungerar de?

Så kallade nedtoningsstrategier (sp. atenuación / mitigación) har ofta beskrivits som ett fenomen som, liksom intensifiering, dess komplement i andra änden av skalan, uppstår genom modifiering av den illokutiva kraften, och visar talarens inställning till sanningshalten i det sagda (Albelda 2005: 321-322). Ofta används båda dessa typer av strategier för att skapa harmoni mellan deltagarna i en interaktion. Ett flertal författare (se Briz 1998, Caffi 1999, Albelda 2005,) ser nedtoning som en kommunikativ strategi som gör det lättare för talaren att uppnå sina mål i interaktionen och gör talet mer effektivt genom att minska talarens ansvar för det sagda (Albelda 2005: 322).

Här undersöker jag hur svenska inlärare av spanska, i interkulturella, simulerade förhandlingar och halvspontana samtal på det främmande språket, lyckas (eller ej) med konststycket att tona ner. Jag kommer att visa vad inlärarna tonar ned, deras tillvägagångssätt, och utfallet av nedtoningsförsöken i interaktionen med förstaspråkstalare.

Albelda Marco, M. (2005): La intensificación en el español coloquial. Servei de Publicacions, Universitat de València.

Briz Gómez, A. (1998): El español coloquial en la conversación. Esbozo de pragmagramática. Ariel, Barcelona.

Caffi, C. (1999): “On mitigation”. Journal of Pragmatics 3, pp. 881-909.

 

Tina Ibertsson och Kristina Hansson
Avd. för logopedi och audiologi, Lunds Universitet

Efterfrågan av kompletterande information hos ungdomar med cochleaimplantat

Denna studie ingår i ett projekt där vi studerar hur olika kognitiva, språkliga och auditiva förmågor påverkar interaktionsförmågan hos barn och ungdomar med cochleaimplantat (CI) när de deltar i samtal med jämnåriga. I ett samtal där en av deltagarna är döv med CI kan behovet av efterfrågan av kompletterande information bli större då två försvårande faktorer finns, nämligen barnens nedsatta taluppfattning och talförståelighet.

Syftet med studien är att studera 5 barn-par som spelats in i ett strukturerat villkor med fokus på efterfrågan av kompletterande information. Vi är intresserade av att ta reda på hur ofta det förekommer efterfrågan av kompletterande information i ett strukturerat samtal när någon med CI interagerar med en hörande partner, samt vilka typer av efterfrågan som förekommer.

Vi vill också undersöka om det finns några skillnader mellan CI-användarna och deras hörande partner när det gäller deras användande av efterfrågan av kompletterande information. Dessutom kommer vi att studera eventuella samband mellan grad av hörsel, arbetsminne, språk och användandet av efterfrågningar hos ungdomarna med CI.

Vi har samlat in data från 5 dyader. Ungdomarna med CI är mellan 12 och 17 år, de är alla postlingvalt döva och använder sitt implantat dagligen. De har svenska som sin huvudsakliga kommunikation och går antingen integrerat eller i hörselklasser. Varje deltagande ungdom med CI har en partner som är en kompis och är matchad när det gäller ålder.

För att studera ungdomarnas interaktionsförmåga användes ett referentiellt test. Varje barn-par satt på varsin sida om en skärm.  De fick i uppgift att beskriva ett set bilder, föreställande ansikten, så att partnern kunde identifiera rätt ansikte samt lägga varje ansikte i rätt ordning. Proceduren upprepades två gånger så att både CI-användarna och deras partner agerade som beskrivare och mottagare. Samtalen spelades in på video och materialet har transkriberats ortografiskt. I analysen har vi fokuserat på identifiering och klassificering av efterfrågan av kompletterande information samt den information som ges efter en efterfrågan. Vi har även undersökt ungdomarnas hörsel, språk och arbetsminne. Vi kommer att redovisa hur vi har analyserat och kategoriserat materialet samt redovisa resultat när det gäller förekomst av olika typer av frågor i de olika dyaderna.

 

Cornelia Ilie
Örebro universitet och Södertörns högskola

A multimodal analysis of classroom interaction

This investigation is part of a cross-cultural project based on corpora of deliberative school dialogues in an old democracy (Sweden) and two younger ones (Hungary and Romania). The study is based on the premise that deliberative dialogues play a fundamental role in shaping young people’s acquisition and perception of citizenship. The focus of the analysis is on the ways in which teenagers interact as spokespersons for their peers, as well as the perception of their discursive roles, their objectives and their strategies.

A multimodal approach is proposed for the analysis of argumentation in school-related deliberative dialogues, i.e. meetings of students’ councils, where participants identify problems, analyse them, negotiate solutions and sometimes even make decisions. This perspective on verbal, paralinguistic, paraverbal, and nonverbal levels of communication offers a complex framework of analysis since it focuses on culture-specific and genre-specific issues (such as imposing and acknowledging discursive relations reflected in voice qualities, gaze direction, gesture etc.).

 

 

Lina Nyroos
Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet

”Vaddå vi? Tala för dig själv!”
Om att motsätta sig en plats i gruppen på seminariet

Vad händer när någon annan talar för en själv och man inte håller med? Det är vad jag kommer att fokusera på i min presentation. Mitt material utgörs av videoinspelningar från seminarier på grundutbildning vid ett svenskt universitet. I en del av mitt material arbetar studenterna gruppvis med ett mindre projekt, och på de seminarier som förekommer på kursen ägnas tiden åt grupphandledning. Vid dessa handledningstillfällen utgör gruppen en social enhet som har betydelse för interaktionens utformning, t.ex. är det vanligt att en student talar för flera än sig själv.

Jag kommer att visa två videosekvenser där en av studenterna talar för flera än sig själv, och en av de ”inkluderade avsändarna” motsätter sig föregående yttrande. Jag kommer att visa på hur oenigheten kommer till uttryck, samt vilka eventuella identiteter som deltagarna konstruerar socialt.

Helena Palmén
Nordica,  Helsingfors universitet

Kodväxling i samtal på dialekt

Jag fokuserar byte av kod mellan dialekt (Liljendal och Pernå i östra Nyland, Finland) och standardvarietet i vardagliga samtal. Mitt syfte är att studera hur och när kodväxlingen sker och om dessa växlingar markeras. Dessutom undersöker jag kodväxlingens funktion. Att man i ett samtal växlar från dialekt till en standardvarietet behöver inte betyda att man har bristande kunskaper i sitt modersmål, östnyländsk dialekt, utan snarare att man har en god insikt också i en annan språkvarietet. Den standardvarietet som förekommer i mitt material är sällan en ”neutral standard”, utan den har ett ansikte och en annan social status än den egna dialekten.         
Jag vill lyfta fram några sekvenser där samtalsdeltagarna signalerar ett ambivalent förhållningssätt. Är det för att lämna möjligheterna för tolkning öppna i diskursen? Man både driver gäck med en främmande företeelse (eller person) då man byter kod, samtidigt som man förhåller sig självironisk till den egna gruppen (och till sig själv). Denna ambivalenta attityd ger möjlighet till reträtt om det är nödvändigt. Man kan snabbt byta ståndpunkt utgående från hur gruppen reagerar på ett yttrande.
Hittills har min forskning visat att kodväxlingen kan signalera gemenskap, solidaritet och språklig medvetenhet. Man kan använda kodväxling i citat, i dramatiska och narrativa sekvenser och som enskilda ord, uttryck och fraser. Kodväxlingen går inte obemärkt förbi i diskursen utan påverkar såväl samtalet som samtalsdeltagarna.

 

 

 

Charlotta Plejert & Christina Samuelsson
Institutionen för språk och kultur resp. Institutionen för nervsystem och rörelseorgan
Linköpings universitet

Repetition som respons i samtal med barn med kommunikativt
funktionshinder och barn med typisk språkutveckling.

Att använda samtalsanalys i bemärkelsen CA som metod för att undersöka samtal med barn med språkstörning har visat sig vara ett fruktbart sätt att bidraga med nya kunskaper kring kommunikativa funktionshinder hos barn och hur dessa barn bemöts i klinisk verksamhet.

Tidigare studier indikerar att logopeder repeterar yttranden från barn med språkstörning i större utsträckning än yttranden producerade av barn med typisk språkutveckling.

Föreliggande studie undersöker den här frågan närmare och jämför samtal mellan logoped och barn med språkstörning med samtal mellan logoped och barn med typisk språkutveckling. Fokus ligger på hur logopeden repeterar delar eller hela barnets yttrande som respons på barnets svar på en fråga.

Resultaten visar att repetition som respons är mer frekvent förekommande i samtal mellan logoped och barn med språkstörning än i samtal med barn med typisk språkutveckling. Tendensen är också att det främst är i relation till frågor som inte är så “lättbesvarade” av barnen, som repetition förekommer i samtalen med barnen med typisk språkutveckling, medan repetition förekommer i responser till svar på alla sorters frågor i samtal med barn med språkstörning. Repetitionernas form varierar också mellan de två grupperna av barn. Förutom att repetition som respons generellt är vanligare i samtal med barn med språkstörning, visar studien även att repetition i form av expansioner är mer frekvent förekommande som respons i samtal med barn med språkstörning än som respons till de andra barnen. Repetitioner av småord som ”ja”, ”nä” och ”mm” är emellertid vanligare som respons i samtal med barn med typisk språkutveckling. Exakta repetitioner med stigande (frågande) prosodi förekommer endast i samtal med barn med typisk språkutveckling.

Studien visar att logopedens användning av repetition som respons, delvis är rutiniserad i den fråga-svarsaktivitet som deltagarna är engagerade i. Samtidigt fungerar repetitionen för att bekräfta förståelse och visa på logopedens uppfattning av barnets svar som tillfredställande, både språkligt och innehållsmässigt. Resultaten kan även kopplas till tidigare forskning kring vilken roll vuxnas repetition av barns yttranden spelar för språkutveckling och för att uppnå ömsesidig förståelse i samtal då en deltagare har ett kommunikativt funktionhinder.



 

Malin Thysell
Centrum för tjänsteforskning, Karlstads universitet

Kategorisering av deltagare

I en studie av olika deltagargrupper i ett material krävs det en klar distinktion mellan de olika gruppernas egenskaper, samt en diskussion varför just denna indelning är relevant i gällande situation. Denna presentation kommer att ta upp synpunkter från en journal gällande deltagarkategorisering i en artikel som handlar om ledarskap och verbal dominans. Studien är utförd på ett material från ett utvecklingsarbete inom kommun- och räddningstjänstpersonal. I artikeln används IR-analys (Initiativ- och responsanalys) (Linell & Gustavsson, 1987). Vid OFTI 23 presenterades en rapport på ämnet ” Diskurser om det kommunala skydds- och säkerhetsarbetet inför införandet av "Lag om skydd" ”, vilken utgår från samma material som används i den här artikeln.