Anmälan
Fritid
Kort från festligheterna
Institutionen
för nordiska språk
Miljökommunikation, SLU
Ann-Carita Evaldsson, Linköping/Uppsala
Förolämpningsaktiviteter - avvikande parasiter med ordnande ambitioner
Föredraget baseras på videoinspelningar av förolämpningsaktiviteter i en multietnisk kamratgrupp (Evaldsson, 2005). I fokus är aktivitetens sociala organisation, hur deltagarna positionerar sig i relation till varandra och hur samhälleliga diskurser (re)produceras inom ramen för yngre skolbarns vardagliga språkliga aktiviteter. Analysen kombinerar etnografi och konversationsanalys med en analys av hur deltagarna porträtterar varandra i samtalssekvenser (MCA se Sacks 1972). Av analysen, framgår att deltagarna försvarar sig genom att anknyta till formen (fonetisk och syntaktisk) i föregående talares yttrande och turtagningsstrukturer i närliggande aktiviteter (som regelspel, retsamma skämt, skvaller), och omvandlar detta tal (skiftar betoning, ersätter förämpningsord och pronomen, återanvänder argument, upprepra slagkraftiga delar, överskrider språk) för att kollektivt iscensätta motattacker. I denna process tillskrivs motståndaren en rad negativa egenskaper (avseende lingvistisk, social och ekonomisk standard) vilka anspelar på och överskrider etablerade sociala normer och språkideologier. Sammantaget framstår förolämpningsaktiviteten som en ordnande parasitisk aktivitet vilken drar nytta av såväl närliggande lokala som mer abstrakta kontextuella resurser. Det understryker i sin tur att yngre skolbarn som deltar i förolämpningsaktiviteter tillägnar sig en rad interaktionella och språkliga förmågor parallellt omförhandlar de sociala identiteter (genus, etnicitet, klass, etc) och överskrider etablerade sociala och språkliga normer.
Fritjof Sahlström, Uppsala
Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli?
- om relationen mellan interaktionsforskning och forskning om lärande och socialisation
Under de senaste tjugo åren har förståelsen av vad lärande och socialisation är förskjutits från att i huvudsak ha setts som ett individuellt, kognitivt fenomen till något man idag ser som socialt och interaktionellt. Lärande beskrivs som människors förändrade deltagande i sociala praktiker. Framför allt i Sverige men också internationellt har denna förståelse fått ett stort genomslag både i forskning och i praktiskt-normativa förväntningar på skola och utbildning. För interaktionsorienterad forskning innebär den här förskjutningen att möjligheterna att bidra empiriskt och teoretiskt till förståelserna av lärande och socialisation ökat, och att interaktionsforskningens möjliga relevans för pedagogisk forskning och praktik blivit större. Detta syns bland annat i ett ökande antal samtalsanalytiska studier med anspråk på bidrag till förståelsen av lärande och socialisation. Syftet med föreläsningen är att göra en kort översikt över forskningsfältet, och att diskutera möjligheter och problem för samtalsanalytisk forskning att bidra till forskningen om lärande och socialisation. Diskussionen görs i två olika spår, där det ena fokuserar problem och möjligheter i att arbeta med närliggande men delvis olika teoretiska utgångspunkter utan att tappa empirisk precision och teoretisk koherens. Det andra spåret handlar om de begränsningar och möjligheter i den samtalsanalytiska interaktionsforskningens förståelse av för forskningen om lärande och interaktion centrala frågor, t ex hur man empiriskt kan avgränsa "deltagande", och hur man kan hantera frågor om lärandets innehåll.
FÖREDRAG
Elisabeth Ahlsén, Göteborg
Inferens och talspråksinteraktion efter förvärvad hjärnskada
The purpose of this study was to investigate the ability to make inferences in two types of subjects with acquired brain damage and to relate this ability to features that can be identified in conversation. This was done in relation to a background of increasing interest in subtle (or "high level") language (HLL) disorders found in some persons with acquired brain damage (see, for example, Crosson 1996, Laakso et al. 2000, Ahlsén et al. 2001, Saldert (ms)). These language disorders are typically quite hard to pinpoint and at least some of them are often ascribed to "pragmatic" factors.
Two groups of subjects were studied, one with left hemisphere lesions and one with right hemisphere lesions. There were 14 subjects in each group and a control group was added.
Test data concerning sustained attention, verbal working memory and inference ability (a typical HLL ability) in discourse comprehension was collected and correlations were calculated between these three abilities for the two groups. The subjects were also recorded in informal conversation with a researcher. Some significant differences in the type of inferences that were affected in the discourse comprehension test data and in the correlation of these problems with the more basic neuropsychological test results concerning sustained attention and verbal working memory were found between the two groups.
Two representative subjects, one from each group, were then selected for a more in-depth microanalysis of video-recorded conversation. The analysis focused on finding features of the conversations that might indicate the subtle language problems in a general way or more specifically related to the type of problem. Since problems of this type might not be easily identified in spoken interaction, if they are not already known, it is a challenge to try to find features indicating problems of comprehension, interaction and/or co-construction of meaning, which can depend on disturbed inference ability. We have tried to identify such features, looking at, for example, pausing and lengthening of continuants in speech, gaze aversion, the use of gestures and repair sequences, which might, among other things, indicate problems having to do with inference in general or with a more specific type of inference. The results point to a need for both specific testing and analysis of spoken interaction in capturing the type of problem and its consequences for the individual.
References
Ahlsén, E., Hartelius, L., Laakso, K., Brunnegård, K., Berg, E., Björnram, C., Holmbro, E. & Olsson, M. 2001. Subtle language disorders - a test battery and studies of multiple sclerosis, Parkinson's disease and aging subjects. Journal of Language and Language Behaviour, vol. 3, 2000, part II, pp 9-19.
Crosson, B. Assessment of subtle language deficits in neuropsychological batteries: Strategies and implications. In R. J. Sbordone and C. J. Long (eds.) Ecological Validity of Neurospychological Testing. Delray, FL: St Lucie Press Inc., pp. 243-259, 1996.
Laakso, K. Brunnegård, K, Hartelius, L. & Ahlsén, E. Assessing high-level language in individuals with multiple sclerosis: a pilot study. Clinical Linguistics and Phonetics, 14:5, 329-349, 2000.
Saldert, L. The relation between inference making, sustained attention and verbal working memory in two groups with acquired brain damage. (ms)
Jens Allwood, Göteborg
Vilket eller vilka rationalitetsbetrepp ska vi förutsätta i studier av språk och kommunikation?
Föredraget diskuterar rationalitetsbegreppets utveckling, speciellt i förhållande till studier av språk och kommunikation. Några av de försök att konceptualisera rationalitet som kommer att beröras är Adam Smiths, Max Webers, Jürgen Habermas, Paul Grices samt mitt eget.
Föredraget kommer vidare att ta upp i vilken utsträckning de olika rationalitetsbegreppen är förenliga.
Jan Anward, Linköping
Om assonans i samtal
Jag har vid ett flertal tillfällen beskrivit en metod för turkonstruktion som jag kallar återanvändning med différance (se senast Anward 2005). Andra namn på ungefär samma sak är format tying (Goodwins) och resonans (Du Bois, Anward & Lindblom). Enkelt uttryckt går metoden ut på att deltagare modellerar sina nya turer eller turkonstruktionsenheter efter i den pågående sekvensen relevanta gamla tur(konstruktionsenhet)er, på ett sådant sätt att den nya tur(konstruktionsenhet)ens början i allt väsentligt överensstämmer med den gamlas början och den nya tur(konstruktionsenhet)ens slut avviker från den gamlas slut. Exempelvis: de va katten och de va ju som sjutton. Dock finns det ett avsevärt spelrum, med väsentliga sociala innebörder, när det gäller hur pass olika sluten är. Återkommande lexem eller semem används på socialt meningsfulla sätt. Desutom, har jag flera gånger hävdat, präglas sluten också ofta av ljudlikhet, precis som i exemplet ovan, där vi finner en (konsonantisk) halvassonans mellan katten och sjutton. Det senare har kollegor många gånger haft svårt att acceptera, dvs. inte ljudlikheten, utan att den skulle vara design och inte slump. I mitt föredrag kommer jag att argumentera så väl jag kan för att ett antal ljudlikheter inte är tillfälliga utan systematiska och att de kan höras dra identifierbara interaktiva lass.
References
Anward, Jan 2005: ’Lexeme Recycled. How Categories Emerge from Interaction´. Logos and Language V:2. 31-46.
Helena Bani-Shoraka, Uppsala
"Hon låtsas vara herr Haj Abdullah!" Om narrativer av spekulativ karaktär.
I den här presentationen kommer jag att redogöra för en form av återgivna sekvenser i tvåspråkiga samtal som jag har kallat för "narrativer av spekulativ karaktär". Samtalet äger rum mellan en mor (M), hennes dotter (D) och (moderns) svägerska (S) och är inspelade i Teheran/Iran. Deltagarna tillhör den azerbaijansk-språkiga minoriteten i Teheran och talar alla persiska och azerbaijanska väl. Samtalsdeltagarna iklär sig olika roller, och förhandlar och omförhandlar dessa sociala identiteter kontinuerligt under samtalets gång. Detta sker bl.a. genom kodväxling (mellan persiska, azerbaijanska och stiliserad persiska) och tempusbyte. Specifikt för den här typen av narrativer är att de inte har ägt rum och kommer med största sannolikhet inte heller göra det. Genom den här aktiviteten utmanar deltagarna den annars strikta sociala hierarkin som dominerar relationen mellan olika generationer i den iranska kulturen. Persiska återges med rak, azerbaijanska med kursiv och stiliserad persiska med fet stil.
1. |
M |
haj æbdulla {a:di} |
hon (låtsas vara) Her haj Abdullah |
|---|---|---|---|
2. |
S>D |
ba gæhve ya bedune {gæhve} |
(vill du förhandla) med eller utan kaffe? |
3. |
D>S |
{dige [nemidunæma: [gæhvæso diye c-} |
ja, jag vet inte om det här med kaffet, varf- |
4. |
S |
[(hhh) |
|
5. |
M |
[(hhh) |
|
6. |
D>S |
ye- yedune soal kær [dæm = |
jag ställde en enda fråga till dig |
7. |
S>D |
[cænvæxte mixay |
(stiliserad pers.) hur länge vill du ha det (här lånet)? |
8. |
(0,7) |
||
9. |
D>S |
{væ:xtešo nemidunæm} |
jag vet inget om tiden |
10. |
(0,5) |
||
11. |
S>D |
bælcæ sæn bir ilædzan mænæ veræmmædün ö: |
men du kanske inte kommer att kunna betala tillbaka dem(pengarna) under ett helt år! |
Referenser
Aronsson, Karin. 1998. Identity-in-interaction and social choreography. Research on Language and Social Interaction 31(1), 75-89.
Auer, Peter. 1984. Bilingual Conversation. Amsterdam: Benjamins.
Bucholtz, Mary and Kira Hall. Forthcoming. Identity and interaction: A sociocultural linguistic approach. Discourse Studies.
Gafaranga, Joseph. 2005. Demythologising language alternation studies: conversational structure vs. social structure in bilingual interaction. Journal of Pragmatics 37, 281-300.
Li Wei. 1994. Three Generations, Two Languages, One Family: Language choice and language shift in a Chinese community in Britain. Clevedon: Multilingual Matters.
Nataliya Berbyuk, Göteborg
Some Comments on Intercultural Communication in Swedish Health Care System between Non-Swedish Physicians and Swedish Patients and Colleagues
This presentation is based on results obtained in the project "Communication and Interaction in Multicultural Health Care" initiated in 2003 at the Department of Linguistics, Gothenburg University, Sweden. The purpose of the project is to describe and analyse communication between non-Swedish physicians and their Swedish communicative partners, patients and colleagues, i.e. other physicians, nurses and assistant nurses, focusing on different kinds of difficulties and on positive effects of cultural differences and foreign language usage.
The results of a preliminary analysis of data, qualitative as well as quantitative will be presented. The qualitative analysis comprises the analysis of video recorded interactions between the non-Swedish physicians and their Swedish patients. The analysis of the recordings is combined with an analysis of interviews with non-Swedish physicians, Swedish health care personnel and Swedish patients. The quantitative analysis is represented by an overview of the results from two interrelated surveys, one of non-Swedish physicians and one of Swedish health care personnel.
Anneli Bergström, Göteborg
Förändras förmågan, hos personer med afasi, att bidra med ny information i samtal i hemmiljö - efter träning i sjukhusmiljö? Beskrivning av pågående projekt
Att inte hitta ord är ett vanligt problem hos personer med afasi. Studier har visat att det är möjligt att förbättra ordmobiliseringsförmågan. Majoriteten av dessa studier har dock inte fokuserat på förmågan att hitta ord under samtal. Träning av/tillsammans med en samtalspartner eller att arbeta med alternativa uttryckssätt har ofta använts med avsikt att detta skall underlätta samtalssituationen. I den här studien har 4 personer med afasi arbetat med att förändra förmågan att bidra med ny information i samtal . Parallellt med träningen i sjukhusmiljö har personen med afasi tillsammans med en samtalspartner genomfört videoinspelningar av samtal i hemmiljö. Exempel från dessa inspelningar kommer att presenteras.
Hanna Bergeå, Uppsala
Samarbete utanför agendan -
Känsliga frågor i gränslandet mellan naturvårdsrådgivning och myndighetsutövning
Min presentation är baserad på sekvenser där den ena deltagaren gör en negativ bedömning av den andras arbete. Att ge och ta emot negativa bedömningar är generellt sett känsliga aktiviteter, oavsett ämne eller grad av institutionalitet i samtalet. Mitt material består av videoinspelningar av samtal mellan rådgivare från länsstyrelsen och lantbrukare. Samtalen sker ute på lantbrukarens gård under det att de gemensamt vandrar runt i markerna. Det uttalade syftet med besöket är att ge råd till lantbrukaren om hur han bäst kan bevara gårdens naturvärden. I de aktuella sekvenserna pågår dock snarast en aktivitet som jag karaktäriserar som att ge en bedömning. Med utgångspunkt i dessa exempel kommer jag att diskutera de språkliga resurser deltagarna använder för att ändra agendan. Jag fokuserar på det arbete rådgivaren lägger ner på att bereda marken för sin bedömning. De strategier som används har paralleller till när läkaren ställer sin diagnos inför patienten (Peräkylä, 1995; Maynard, 1992). Inom naturvårdsrådgivningen finns dock ingen uttalad förväntan på diagnos. Jag visar på hur rådgivaren arbetar med att försäkra sig om att lantbrukaren förstår bedömningens konsekvenser och hur lantbrukaren gradvis uppvisar en förståelse för att bedömningen är negativ för honom. Jag menar att de båda deltagarna förhåller sig till aktiviteten som ett icke förhandligsbart utfall av en experts bedömning.
Mathias Broth, Stockholm
Normbrott i en fransk tv-intervju
Denna presentation kommer att fokusera på en sekvens i min korpus av videoinspelade franska intervjuprogram (det direktsända Rideau Rouge, TV5 international) där två av de inbjudna deltagarna plötsligt slutar orientera sig mot den fråga-svar-sekvens som är det normala i detta program (där frågorna brukar ställas av programledaren och svaren ges av någon av gästerna). Istället utser en av gästerna sig själv som nästa talare, och vänder sig dessutom direkt till en annan gäst, vilket så småningom leder fram till att de båda pratar i munnen på varandra innan programledaren till sist, och med stort besvär, kan återta ordet och det initiativ som normalt tillhör honom i detta intervjuprogram. Förståelsen av denna sekvens som ett tydligt avsteg från det normala stöds av programledarens upprepade försök att återta kontrollen över samtalet, men också av kontrollrumspersonalens reaktion, som närmast är att beskriva som lätt chockerad förtjusning. Jag kommer att visa hur tv-produktionsteamet förmedlar dessa ögonblick till tv-tittarna. Bildproducentens och kameramännens handlingar (verbala instruktioner, bildbyten, kamerazoomningar och panoreringar) visar på dessa deltagares interaktionella och professionella kompetens: man orienterar sig tydligt mot turtagningsorganisationen i studiosamtalet, deltagarnas kroppsorientering och gestik, och olika kategoriseringar av samtalsdeltagare och bilder.
Barbro Bruce, Kristina Hansson och Ulrika Nettelbladt, Lund
Interaktion i dialoger mellan barn med språkstörning
och jämnårig respektive yngre kamrat med normal språkutveckling
Det är inte bara genom att samtala med vuxna som barn lär sig sitt modersmål. Att samspela med andra barn utgör också, inte minst för barn med språkstörning, en mycket viktig källa till stimulans. Barn med språkstörning har visat sig ha svårare att både initiera samspel med andra barn och svara på andras initiativ och blir oftare ignorerade av sina kamrater. I projektet "Språkstörning ur ett dialogiskt perspektiv" är ett av syftena att undersöka på vilket sätt barn, som har kommit olika långt i sin språkutveckling fungerar som samtalspartner till barn med språkstörning. Undersökningssituationen består av ca 15 minuters lek och samtal mellan barn med grammatisk språkstörning och jämnårig respektive yngre kamrat med normal språkutveckling: 10 barn med språkstörning mellan 3;9-5;0 år och 10 jämnåriga samt 10 yngre (2;11-3;10) barn med normal språkutveckling. Totalt 20 dialoger har spelats in, transkriberats och analyserats med IR-analys (Linell et al., 1988). Syftet var att undersöka huruvida dialogerna mellan barn med språkstörning och jämnårig kamrat och dialogerna med barn med språkstörning och yngre kamrat skiljer sig, främst när det gäller hur barnen anknyter till varandra, här kallat responsivitet, men även andra IR-mått, såsom fragmentering och solicitering har inkluderats. Vi ville också undersöka huruvida samtalsstilen i de två typerna av dialoger är relaterad till hur stora språksvårigheter barnet med språkstörning har. Resultaten visar att parterna i dialogerna mellan barn med språkstörning och jämnårig kamrat i signifikant högre grad anknöt till varandra, jämfört med dialogerna mellan barn med språkstörning och yngre kamrat. Graden av anknytning hos barnen med språkstörning korrelerade signifikant med både den egna yttrandemedellängden och med samtalspartnerns grad av anknytning i dialogerna med jämnårig kamrat. Däremot tenderade barnen med språkstörning att utöva ett större inflytande på interaktionen i dialogerna med yngre kamrat. En slutsats är att det är viktigt att barn med språkstörning bereds möjlighet att leka med andra barn i olika åldrar och på olika språkutvecklingsnivåer.
Johan Gille, Stockholm och Cilla Häggkvist, Uppsala
Knutbysekten, å grejer
I vardagliga samtal är deltagarna ständigt medvetna om hur det man säger tas emot av motparten. Deltagarna har också möjlighet att i efterhand justera den tolkning man tror att motparten gjort av ens uttalande (även innan den andre hunnit svara). Ett sätt att göra detta är med hjälp av påhängsuttryck av typen faktiskt, egentligen, tror jag, såhär, typ, iåförsej, å grejer, du vet m fl.
I denna studie undersöks användningen av uttryck som å grejer, å prylar, å sånt i enhetsfinal position. Uttrycken återfinns i videoinspelade flerpartssamtal mellan universitetsstuderande.
De undersökta uttrycken visar sig markera hur det sagda ska tolkas i förhållande till redan känd information eller åsikter. Resultaten visar också att det är en mycket vanlig strategi att använda dessa uttryck för att modifiera uttalanden beroende på hur man tror att den andre kommer att reagera på det sagda.
Kristina Hansson, Barbro Bruce och Ulrika Nettelbladt, Lund
Eliciteringsstrategier hos logopeder i samtal med barn med språkstörning: Fri konversation jämfört med grammatisk träning
Forskning om intervention för barn med språkstörning är angelägen för att man ska kunna utveckla och förbättra insatserna för denna grupp. I projektet "Språkstörning ur ett dialogiskt perspektiv" är ett av syftena att beskriva vilka metoder logopeder använder när de tränar grammatiska strukturer med barn. Utgångspunkten är att träningen sker inom ramen för ett samtal. För den aktuella studien har vi undersökt 22 dialoger mellan 11 barn med språkstörning (ålder 3;9 - 5;0) och sju olika logopeder. Varje logoped-barn par spelades in under två olika villkor. Det ena villkoret var ett s.k. fritt samtal där logopeden och barnet samtalade kring bildmaterial och där logopedens syfte var allmänt att få barnet att prata. Under det andra villkoret utförde logopederna träning av grammatiska strukturer, utvalda efter varje barns behov. Syftet var att undersöka:
1. vilka olika strategier logopederna använde sig av för att stimulera barnets språkproduktion i de båda kontexterna;
2. om barnets språkliga produktion, speciellt användningen av de grammatiska strukturer som var mål för träningen, skiljde sig mellan de två kontexterna och
3. om eventuella skillnader var relaterade till vilka strategier logopederna använde för att stimulera barnets språkproduktion.
Samtalen transkriberades ortografiskt och analyserades med avseende på:
1. om logopedens samtalsturer var krävande eller icke-krävande och om de följde fokus från barnets förra yttrande
2. förekomsten av de grammatiska målstrukturerna i barnets och logopedens turer o turmedellängd i ord för både barn och logopeder
Resultaten visar att samtalskontexterna skiljde sig åt på flera punkter och i någon mån kan betraktas som olika verksamheter. I de fria samtalen följde logopeden i högre grad barnets fokus och barnet tog större talutrymme än i träningskontexten. Både barn och logopeder producerade de grammatiska målstrukturerna oftare i träning än i fritt samtal, men det fanns viss variation beroende på vilken målstrukturen var. I de fria samtalen fanns ett samband mellan hur ofta logopeden och barnet producerade målstrukturen, medan det i träningskontexten fanns ett samband mellan frekvensen av målstrukturer hos logopeden och barnets MLU.
Pernille Holck och Ulrika Nettelbladt
Hur hanteras avvikelser från ämnet i dyader mellan barn med cerebral pares och professionella? Några exempel
Med utgångspunkt i ett aktuellt forskningmaterial fokuseras hur problem i samtalet, särskilt i form av avvikelser från samtalsämnet, hanteras av deltagarna. Materialet består av 12 x 20 minuters videoinspelningar i en ospecificerad interventionssituation, fem mellan barn med cerebral pares och sjukgymnast och fem mellan samma barn och logoped. Barn med cerebral pares har huvudsakligen motoriska svårigheter men har dessutom ofta kognitiva, språkliga och perceptuella svårigheter. Redan från mycket tidig ålder är många av barnen utsatta för en massiv intervention, f f a av sjukgymnaster men även av andra personalkategorier som t ex logopeder. Sjukgymnastisk intervention skiljer sig väsentligt från logopedisk, då den tidigare är mer fysisk till sin utformning och ger goda möjligheter till samtidig vardaglig kommunikation, medan den senare har språket både som medel och mål för interventionen. Syftet med den aktuella studien är att jämföra de två professionernas interaktion med barnen med hjälp av kvantitativa och kvalitativa analyser. För en utförligare analys av topikväxlingen har en episodanalys nyligen påbörjats som ett komplement till den tidigare gjorda IR-analysen. Frågor som kommer att diskuteras är vilka typer av avvikelser, i form av ämnesbyten och ämnesdigressioner, som förekommer och hur dessa hanteras av deltagarna. Andra frågor är om det förekommer fler avvikelser i de dyader där barnet anses ha pragmatiska problem samt om ämnesbyten och ämnesdigressioner eventuellt används som en medveten strategi av vissa deltagare. Ett urval exempel kommer att diskuteras.
Tina Ibertsson, Kristina Hansson och Birgitta Sahlén, Lund
Reparationer i strukturerade och semistrukturerade samtal
Denna studie ingår i ett projekt där vi undersöker olika aspekter av kognitiv och språklig förmåga hos döva barn och ungdomar med cochleaimplantat (CI) och hur dessa förmågor påverkar deras deltagande i samtal med jämnåriga. I samtal där en person med CI deltar kan två försvårande faktorer finnas. Den ena är att personen med CI inte har fullgod hörsel, den andra är att personen med CI pga. sin hörselnedsättning kan ha svårförståeligt tal. Därför är det av speciellt intresse att uppmärksamma reparationer i dialoger med barn och ungdomar med CI. Vårt syfte är att se hur såväl typ av samtalskontext som framför allt taluppfattning och talförståelighet hos personen med CI är relaterat till förekomsten av reparationer.För att få referenser att relatera kliniska data till och för att pröva ut analysmetod har vi samlat in data från 3 samtal mellan barn och ungdomar med normal hörsel i åldern 12-15 år. Det är resultat från dessa data vi ska presentera. Barn-paren spelades in i två olika samtalsvillkor, ett strukturerat och ett semistrukturerat. I det strukturerade villkoret hade barnen som uppgift att beskriva bilder av ansikten för varandra. Det semistrukturerade villkoret bestod i att barnen tillsammans tittade på en kort film som visade olika kritiska situationer från skolvardagen. Barnen skulle sedan diskutera sig fram till vilka budskapen i filmen var och berätta för varandra om liknande situationer de varit med om. Båda samtalsvillkoren spelades in på video och materialet har transkriberats ortografiskt. I varje transkription har alla fall av reparationer identifierats och klassificerats enligt Schegloff et al. (1977) med hänsyn till vem som initierar och vem som utför reparationen, dvs. i själv-initierade själv-reparationer, själv-initierade annan-reparationer, annan-initierade själv-reparationer och annan-initierade annan-reparationer. Vi kommer att redovisa övergripande resultat när det gäller frekvensen av de olika typerna av reparationer i de två olika kontexterna illustrerat med exempel.
Gunilla Jansson, Stockholm
Möten mellan sociala praktiker i en flerspråkig högskolemiljö. Ett samtalsanalytiskt perspektiv på andraspråksstudenters socialiseringsprocess
I det här föredraget studeras möten mellan olika sociala praktiker med samtalet som utgångspunkt. Materialet baseras på ljudupptagningar av andraspråksstudenters samtal under kollaborativt skrivande. Jag använder samtalet i den dialogiska betydelsen activity (jfr Goodwin & Duranti 1992 s.147, Linell 1998 s.46 f.), dvs. en verksamhet som består av sociala handlingar och som ska tolkas i en vidare kontext inom ramen för sociala praktiker.
En viktig teoretisk utgångspunkt för föredraget är att studenters skrivande inte bara består av en utan av flera olika skriftspråkskompetenser och förmågor att använda skrift, literacies, som är socialt situerade. Detta är också en central tankegång inom den gren av literacy-forskningen som går under namnet Academic literacy approach och som ser studenI föredraget vill jag diskutera min analysmetod, som bygger på den sociolingvistiskt inriktade gren inom CA-analysen som har rötter inom Bakhtinskinfluerad dialogistisk teori, där det som sker i samtalet skall förstås både på mikronivå och i en vidare sociokulturell kontext (Bakhtin 1986, Linell 1998 s.35 ff.). Min utgångspunkt är att studenternas samtal i enlighet med dialogism (Bakhtin 1986, Linell 1998) och sociokulturell teori (Wertsh 1991, Säljö 2000) kan beskrivas som en verksamhet och som del av en mer omfattande social praktik - med Wittgensteins (Wittgenstein 1958 i Goodwin & Duranti 1992 s.16 f.) terminologi ett eget språkspel - som både står i kontakt med och kontrasterar mot lärarnas sociala verksamhet, som på ett överordnat plan ingår i den akademiska institutionskulturen. Jag kommer att visa hur detta språkspel får social mening inte bara i förhållande till den lokala samtalskontexten utan även i förhållande till den vidare sociokulturella kontexten. Jag har valt att fokusera på en vanligt förekommande situation i studenternas samtal där detta språkspel är framträdande, nämligen i samband med att en deltagare initierar ett problem som kan relateras till akademiskt skrift-/språkbruk (academic literacy), som både involverar den konkreta texten på olika nivåer och de sociokulturell bestämda praktikerna i en mer abstrakt bemärkelse. ters skrivande som en social praktik.
Birgitta Johansson-Hidén och Malin Thysell
Diskurser om det kommunala skydds- och säkerhetsarbetet inför införandet av "Lag om skydd"
Arbetet rapporten redovisar är resultatet av att med olika samtalsanalyser studera politiker- och personalgruppers diskussioner, och därmed se hur en ny lag, som är under framarbetande, uppfattas och får sin betydelse. Inställningen till den kommande lagens ambitioner formuleras i diskurser om kommunens skydds- och säkerhetsarbete. Diskussionerna fördes utifrån de bakomliggande resonemangen i betänkandet om "Lag om skydd mot olyckor". Lagen ställer krav på målstyrning, riskanalysarbete, politiska prioriteringar och tvärsektoriellt arbete på kommunal nivå, vilket är en ny utmaning för kommunerna och räddningstjänsten. Studien omfattar sammanlagt 12 grupper från 3 kommuner av olika storlek: storstads-, mellanstads- och småstadskommun. Grupper från fyra hierarkiska nivåer inom kommunerna deltog: politisk ledning, räddningstjänstens ledning, chefer för arbetsstyrkor samt arbetslag. Interaktionen i grupperna studerades med hjälp av samtalsanalyser. I diskussionerna identifierades synen på den nya lagen, mål för kommunens skydds- och säkerhetsarbete och räddningstjänstens strategiska utveckling och roll.
Som resultat framkom två huvuddiskurser, Diskurs I och Diskurs II, med vissa gemensamma ställningstaganden. Diskurs I var i huvudsak förankrad i den nuvarande verkligheten och Diskurs II var mer förankrad i den kommande lagens ambitioner. Diskurs I fanns företrädelsevis representerad i kommunens högsta politiska ledning och på räddningstjänstens lägsta hierarkiska nivå, dvs i arbetslagen. Diskurs II förekom på mellannivå i kommunens hierarki sett dvs, i räddningstjänstens politiska ledning och på räddningstjänstledningsnivå. Olikheterna mellan diskurserna fordrar ökad kommunikation för att utjämnas. Diskursernas förändring i och med lagens ikraftträdande 2004 och därav kraven på kommunerna att formulera handlingsprogram för både räddningstjänst och förebyggande arbete kommer att följas i kommande forskning.
Anna-Malin Karlsson, Stockholm
Rekontextualisering och remediering. Om muntliga skrifthändelser och skriftrelaterade samtal i arbetssammanhang.
Läsande och skrivande i många yrken innebär ofta omtolkning. Det är ett av resultaten från det nyss avslutade projektet Skriftbruk i arbetslivet (www.nordiska.su.se/skriftbruk, 050911). Det nystartade projektet Text och arbete i den nya ekonomin syftar bland annat till att fördjupa förståelsen av hur kunskap om arbetet förändras i olika omtolkningsprocesser. Centrala begrepp i analysen är rekontextualisering, remediering och medierande redskap.
Med rekontexualisering menas här, liksom hos Linell (1998) och andra, överförandet - och därmed omformandet - av mening (vi kan för enkelhetens skull kalla det "innehåll") från en kontext till en annan. Rekontextualisering innebär inte sällan även remediering. Med detta begrepp blir perspektivet snarare semiotiskt och fokus ligger på hur "innehåll" flyttas mellan olika medier, och därmed mellan olika modaliteter (jfr. Kress & van Leeuwen 2001).
Exempelvis är det fråga om remediering när något talat skrivs ner liksom när något tolkas om från en bild till löpande text eller från fysisk handling till tal. Rekontextualisering och remediering kan studeras i termer av medierande redskap (Wertsch 1998, Scollon 2001, Säljö 2000). I det här fallet använder jag termen om utvalda semiotiska resurser som används, anpassas och får alltmer konventionaliserade roller inom sina respektive sociala praktiker. Ett exempel är byggnadsritningen som arkitekten använder för att presentera sin idé om den färdiga byggnaden, en annan är de utsättningar byggarbetsledaren gör på väggar och golv. Centralt för begreppet är att redskapet i sig påverkar vad användaren kan uttrycka. Det innebär att mediet (och modaliteten som därmed aktualiseras) mycket konkret bidrar till meningsskapandet. Kunskapen om hur man bygger ett hus så som den uttrycks i en ritning, är annorlunda än kunskapen i den instruktion som arbetsledaren förmedlar muntligt och genom utsättningar, och ytterligare något annat kan läsas ut av de handlingar byggarna sedan utför. Byggaren kan alltså få kunskap om vad han ska göra genom att se vad arbetskamraterna gör, genom att lyssna på arbetsledaren eller genom att läsa ritningen. Allt kräver olika typer - och grader - av omtolkning.
Utgångspunkten för den diskussion jag vill föra är en skrifthändelse där två betongarbetare deltar. De läser en armeringsritning och en armeringsspecifikation och skriver en lista som ska ligga till grund för deras eget armeringsarbete nästföljande dag. Den ene av dem dikterar, den andre skriver och de samtalar om oklarheter och nödvändiga överväganden. Jag försöker fånga uttryck för omtolkning genom samtalsanalys, men också med hjälp av kategorier från den systemisk-funktionella grammatiken, som tack vare att den har en semantisk grund kan användas för analys av fler modaliteter än talat och skrivet språk.
Referenser
Kress, Gunther & van Leeuwen, Theo 2001: Multimodal discourses. The modes and media of contemporary communication. London: Arnold.
Linell, Per. 1998: "Discourse across boundaries. On recontextualizations and the blending of voices in professional discourse." Text 18:2. 1998. S. 143-157.
Scollon, Ron. 2001: Mediated discourse. The nexus of practice. London/New York: Routledge.
Säljö, Roger. 2000: Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.
Wertsch, James V. 1998: Mind as action. New York/Oxford: Oxford University Press.
Leelo Keevallik
Svenska turkonstruktionsmönster i estniska flyktingars samtal
Estniska talas i Sverige idag främst av personer som i andra världskrigets slutskede flydde från Estland till Sverige och ättlingar till dem. Sverigeesterna anses vara en allmänt välintegrerad invandrargrupp, samtidigt som de har bevarat sitt estniska arv och språk. I nästan femtio år levde de av politiska skäl relativt avskilda från kontakter med Estland.
Därför är dessa flyktingars estniska nuförtiden särpräglad av svenska. I den äldre generationen märks det främst i ordförrådet medan det i den yngre generationens språk hörs såväl svenska fonetiska som syntaktiska drag. Detta föredrag fokuserar några turkonstruktionsmönster som saknas i estlandsestniska. Till exempel kan ett (utvecklat?) svar på en fråga på svenska initieras med partikel aa eller mm, vilket man inte gör i estlandsestniska. Följande excerpt kommer från en radiointervju med en sverigeest och handlar om bostadslån.
A: Kui palju ta iga kuu peab maksma ainult laenu ja laenuprotsente.
Hur mycket lån och ränta måste hon betala varje månad.
B: Mmm? Rootsis on niiviisi et sa võid laenata 75% ilma et sul
kedagi on tagatis…
Mmm? I Sverige får man låna 75% av fastighetsvärdet…
Andra särskiljande turkonstruktionsmönster som förekommer i sverigeesternas tal är X och X-konstruktionen och svar med verbet göra på ja/nej-frågor, t.ex. Räägid sa hispaania keelt? 'Talar du spanska?' - Ei seda ma ei tee (istället för estlandsestniskt räägi). 'Nej, det gör (istället för talar) jag inte'.
Per Linell, Linköping
Den dialogiska hjärnan
Jag vill fortsätta min argumentation för en dialogisk språksyn genom att relatera till ett urval insikter från modern neurobiologi (som jag bara läst mig till) och föreslå att de i själva verket passar mycket bra ihop med dialogiska begrepp om språk, tänkande och kommunikation. Att hjärnan tillhör individens kropp betyder inte att dessa nu nämnda aktiviteter är inneslutna i individens inre värld. De präglar i stället individens sätt att relatera till och interagera i omvärlden.
Charlotte Lundgren, Linköping
Ett team - två uppdragsgivare: bedömningar av patienters arbetsförmåga i ett multiprofessionellt rehabiliteringsteam
Vid studier av institutionella samtal har det som kallas institutional constraints, enkelt uttryckt organisatoriska faktorer som påverkar samtalen, kommit att uppmärksammas i allt större utsträckning. Denna presentation kommer att visa hur en sådan faktor påverkar samtalen under teamkonferenserna i ett multiprofessionellt rehabiliteringsteam. Teamets patienter lider av långvarig smärta och har ofta varit sjukskrivna under lång tid. Syftet med teamets arbete är dels att hjälpa patienterna att hitta strategier för att hantera smärtan och om möjligt återgå till arbetslivet, dels att bedöma patienternas arbetsförmåga och ge Försäkringskassan ett underlag för vidare beslut om patienternas sjukförsäkringssituation. Medlemmarna i teamet måste i sin interaktion hantera det faktum att deras arbete kan sägas ha två uppdragsgivare och avnämare: patienten de behandlar och Försäkringskassan. Båda dessa parters intressen måste balanseras i teamets arbete och samtal. Under presentationen kommer ett par exempel på denna balansakt att redovisas och diskuteras. Materialet är insamlat inom ramen för pågående avhandlingsarbete och består av inspelningar från sammanlagt 15 teamkonferenser (ca 50 tim) som samlats in under sex månaders fältarbete.
Anita Nordzell
Att citera sig själv och andra som stöd för kategorisering i skolledningsmöten
I mina analyser av inspelade ledningsgruppsmöten där skolledare i två gymnasieskolor samtalar om skolan och dess verksamhet, har jag i en delstudie analyserat hur de som talar använder citering som metod eller resurs för att ge
stöd åt eller bygga upp sina egna uttalanden och de kategoriseringar som de gör. Delstudien är en del av mitt avhandlingsprojekt, där mitt forskningsintresse är hur kategorisering i skolledares vardagliga samtal och i
berättelser är ett sätt att framställa och bygga upp identitet i tal. En utgångspunkt är att vi genom att studera sociala kategorier i samtal kan se hur identitet används i tal, som en del av vardagssamtal och vardaglig interaktion.
Den kategorianalys jag använder mig av är Membership Categorization Analysis med rötter i etnometodologi. Avhandlingen genomförs inom ämnet pedagogik.Jag kommer att presentera ett eller några samtalsutdrag som används som underlag för mina analyser och tar naturligtvis tacksamt emot synpunkter och reflektioner kring samtalsutdragen och hur de kan analyseras. Det är också intressant att få tips om svenska studier kring detta område och hur de engelska begreppen kan tolkas på svenska. I den engelskspråkiga forskningslitteraturen finns, som jag ser det, ett flertal olika uttryck för det som på svenska kan sammanfattas i begreppet 'citera': 'reported speech', 'direct reported speech' (DRS) och 'indirect reported speech', 'constructed dialogue, 'direct quotations'. Även Goffmans begrepp 'footing' kan vara användbart för att förstå det som citering gör i samtalandet, där jag ser 'citering' som en del av begreppet 'footing'. De engelska begreppen bär dock med sig olika definitioner.
Coco Norén, Uppsala
Allting som du gör kan ON göra bättre!
Det franska pronomenet "on" kännetecknas av en förvånansvärd semantisk elasticitet som inte kan matchas vare sig av svenskans "man", "de", "ni" eller "du". Det kan motsvara "man" eller "du" i sin indefinita generiska användning, men kan i vissa kontexter motsvara alla personliga pronomen. Just denna vaga status mellan indefinit och personligt pronomen är en orsak till varför "on" väckt stort intresse inom den franska språkvetenskapen.
I samtal kan man analysera pronomenet ur ett identitetsperspektiv för att förklara dess användning. Jag kommer visa dels exempel på hur man använder "on" i kontrast med andra referentiella uttryck, dels exempel på reparationer för belysa "on":s förmåga att markera grupptillhörighet eller individualitet.
Exemplen är främst hämtade ur en informell intervju med två tonårstjejer från Paris.
Niklas Norén, Linköping
Några funktionella aspekter på en samtalsgrammatisk konstruktion
En samtalsgrammatisk konstruktion är i vid mening en morfo-syntaktisk och prosodisk konfiguration som är knuten till en potential att utföra vissa kommunikativa projekt i samtal. Strukturen hos samtalsgrammatiska konstruktionen apokoinou utgörs formellt sett av två överlappande syntaktiska strukturer, där det överlappande mittsegmentet är en obligatorisk konstituent i båda strukturerna. De inledande och avslutande (icke överlappande) segmenten är inte kompatibla inom ramen för en traditionell satslösning. Det senare har i tidigare beskrivningar givit upphov till kategoriseringar av konstruktionen som ogrammatisk eller felaktig.
Betraktad utifrån den samtalskontext i vilken konstruktionen framträder och konstrueras moment-för-moment, är dock konstruktionen inte problematisk för samtalsdeltagare utan fullt funktionell. Mittsegmentet används exempelvis ibland som skiftessträcka i samband med att samtalsdeltagare skiftar från ett lokalt kommunikativt projekt till ett annat. Det finala segmentet kan vidare användas av samtalsdeltagare som bygger ut, fullföljer, avslutar eller bekräftar det pågående lokala kommunikativa projektet. I båda fallen måste den kommunikativa (semantisk-funktionella) beskrivningen av apokoinoukonstruktionen beakta de aktiviteter som omedelbart föregår och följer konstruktionen.
Lina Nyroos
Är det riskfyllt att använda vi? Om att växla mellan vi och jag för att ge uttryck för gruppen respektive sig själv vid ett akademiskt seminarium
I min presentation kommer jag att fokusera på en sekvens där studenter vid ett seminarium frekvent talar för gruppen genom att använda pronomenet vi. Vi kan ha många funktioner, bl.a. har Sacks (Sacks 1992:144-149) visat på hur vi används för att ge uttryck för samhörighet i grupp, men i mitt material uppvisar seminariedeltagarna att det kan finnas risker med att använda vi. Yttranden som till att börja med formulerats med vi omformuleras ibland till att ge uttryck för jag istället, vilket visar på att det inte är oproblematiskt att ge uttryck för en grupp. I mitt föredrag beskriver jag yttrandenas struktur, samt vad de får för interaktionell konsekvens. Sacks, H. (1992) Lectures on conversation: Volume I and II (G. Jefferson, Ed.). Cambridge, MA: Blackwell.
Charlotta Plejert, Christina Samuelsson, Ulrika Nettelbladt och Jan Anward, Linköping och Lund
Samkonstruktion av förståelse i samtal med personer med kommunikativa funktionshinder-En projektbeskrivning
Syftet med presentationen är att beskriva och få feedback på ett planerat projekt: Samkonstruktion av förståelse i samtal med personer med kommunikativa funktionshinder - hinder och möjligheter. Projektet syftar att kartlägga och systematiskt beskriva de sätt på vilka gemensam förståelse uppnås i samtal då språkförmågan är nedsatt hos en eller flera samtalsdeltagare. Utifrån detaljerad analys av pragmatiska, prosodiska, syntaktiska och semantiska särdrag i talspråket hos de interagerande är förhoppningen att vidare kunna bidraga med kunskaper om språkutveckling, prosodi, minne, syntax och social interaktion, specifikt för samtalsspråk vid nedsatt språkförmåga.
Studien koncentreras till två kliniska grupper: barn med språkstörning samt vuxna personer med afasi. De samtal som undersöks består av två- och flerpartssamtal från en rad situationer; vardagliga och institutionella (logoped-patient). Som metod kombineras samtalsanalys med prosodisk analys, vilket bör vara ett fruktbart sätt att få en heltäckande bild av situationer där de samtalande interagerar på ett sätt som är gynnsamt för samkonstruktion av förståelse och av situationer där ömsesidig förståelse inte kan uppnås. Urvalet av samtalsmaterial där kommunikativt funktionshinder och ålder varierar motiveras av syftet att ur ett språkutvecklingsperspektiv studera de strategier som används för samkonstruktion av förståelse hos personer med kommunikativa funktionshinder och personer i deras omgivning. Stor vikt läggs vid att studien omfattar situationer som utgör deltagarnas vardagsliv.
Bitte Rydeman, Göteborg
Hur kan man använda en talspråkskorpus som underlag för samtalshjälpmedel för personer med talhandikapp?
För personer med svåra talhandikapp kan samtalshjälpmedel vara av stor betydelse för deras möjligheter att kommunicera med andra och vara delaktiga i olika aktiviteter. Det kan då handla om talande hjälpmedel där man skriver det man vill säga, kombinerat med olika tekniker för att snabbare få fram önskade yttranden. Eftersom det ofta gäller att tala vid rätt tidpunkt för att inte tillfället ska gå förlorat och samtalet ha gått vidare är just snabbheten väldigt viktig, men också svår att få till. Ett sätt att komma åt problemet är att använda färdiga ord och fraser som man kan plocka fram vid behov. Men frågan är då vilka ord och fraser som ska finnas med och hur ett sådant vokabulär av ord och fraser ska organiseras? För att få svar på den frågan har jag tänkt använda mig av Göteborg Spoken Language Corpus, GSLC. Den innehåller drygt 1,2 miljoner ord från inspelningar i många olika aktiviteter, däribland sådana som i andra sammanhang bedömts vara värdefulla att göra tillgängliga för användare av samtalsapparater. I talspråkskorpusen finns det bl.a. inspelningar av samtal i affärer, hos doktorn, på resebyrån, telefonsamtal och informella samtal. Min presentation kommer att fokuseras på några av de frågor jag ställer mig så här i början av mitt forskningsprojekt.
Gunlög Sundberg, Stockholm
Att avvika genom metakommunikation
I samtal mellan personer med olika språklig och kulturell bakgrund förefaller det rimligt att tänka sig att man arbetar mer öppet och metaspråkligt tydligt med att skapa ömsesidig förståelse i samtalet, dvs. samtalsdeltagarna arbetar mer med den kommunikativa resurs som vi kan kalla metakommunikation. Jag kommer att ge exempel på olika typer av metakommunikation från mitt avhandlingsmaterial med anställningsintervjuer på ett rekryteringsföretag med arbetssökande utländska akademiker. Jag vill bland annat belysa följande frågor: Hur används metakommunikation för att skapa samförstånd i ett institutionellt samtal med flera olika asymmetriska roller? På vilket sätt kan kommunikativ effektivitet upprätthållas trots att språkbrukarna inte har samma tillgång till de språkliga resurserna?
Ing-Mari Tallberg, Stockholm
Hur vi säger när vi inte vet; om att metodiskt studera avvikelser i benämning
Under samtal kan det vara svårt att snabbt hitta sökt ord och ibland säger vi fel. Jag vill diskutera avvikande benämning och visa hur avvikelser kan vara nödvändiga, relevanta och kreativa substitutioner. Att benämna är en mycket känslig funktion, liksom förmågan att associera lexikalt. Den är stresskänslig, känslig för trötthet och för skada. Genom att metodiskt undersöka yttranden är jämförelser möjliga att göra på individplan såväl som mellan individer. Jag ska visa hur vi systematiskt har klassificerat 263 friska personers (6-80 år) benämning av 60 bilder (Boston Naming Test; Kaplan, Goodglass & Weintraub, 1983) utifrån ett klassifikationssystem byggt på semantisk relation till målordet. Syftet var att få ett jämförelsematerial för undersökning av sjukdomsgrupper. Det normala sättet att substituera jämförs slutligen med patienters. Nyttan av studien och i vilken mån resultatet kan lära oss något nytt om talspråk diskuteras.
Karolina Wirdenäs, Örebro
"Som man frågar får man svar?
Om när den kvalitativa forskningsintervjun saknar kvalitet"
En vanlig undersökningsform i såväl human- som samhällsvetenskap är den kvalitativa forskningsintervjun (en bland flera benämningar, Rapley 2004:15). Intervjuer av denna sort kan ske antingen med enskilda individer eller med grupper (t.ex. fokusgrupper Macnaghten & Myers 2004, Myers 1998, Wibeck 2000). Tanken är att den som intervjuar utifrån relativt öppna frågor ska kunna få ingående svar om hur den/de intervjuade förhåller sig till ett område. Här ges också möjlighet för den som intervjuar att ställa följdfrågor, att ställa nya frågor eller be om förklaringar. Kvale liknar intervjuer av detta slag vid en resa som den/de intervjuade och den som intervjuar företar tillsammans, med de öppna frågorna som en gemensam reseguide (1996.). Samtalen spelas oftast in för att ge ett material som ska kunna bearbetas i efterhand. Intervjumaterialets inne håll och form kan sedan analyseras (betraktas) på olika sätt: utifrån hermeneutisk tolkningsmodell, med hjälp av grounded theory, från ett konstruktivistiskt perspektiv osv. Interaktionen i sig kan som bekant också vara föremål för undersökning, framförallt när det gäller gruppintervjuer (se exempelvis Fremer 1999, Norrby 2000, Wibeck 2000, Wirdenäs 2002).
Oavsett vilket mål man har med materialet eftersträvas intervjuer där deltagaren/deltagarna verkligen delger intervjuaren sina tankar, åsikter och omvärldsbild. Man förutsätter med andra ord att de som låter sig intervjuas är välvilligt inställda. Eftersom rekryteringen i normala fall bygger på frivillighet är ett sådant antagande tämligen rimligt. Samtalen blir därför ofta så öppna och generösa som man förväntar sig.
Men detta är emellertid inte alltid fallet, vilket detta bidrag ska visa. Jag kommer att diskutera interaktionen en gruppintervju som i detta sammanhang troligtvis skulle betraktas som ganska misslyckad. De frågor som jag diskuterar är: På vilket sätt är interaktionen i detta samtal problematisk och varför blir den det? Kunde intervjuaren ha agerat annorlunda? Är det ändå möjligt att använda intervjun som material? Något man kan konstatera är att det i metodböcker och i beskrivningar av kvalitativa intervjuer inte finns så mycket hjälp att tillgå när man har behov av att ställa frågor som dessa (jfr exempelvis Kreuger 1998).
Referenser
Fremer, Maria 1999. Du som generisk referens i samtal. I: Svenskans beskrivning 23. Göteborg. S. 116-124.
Kvale, Steinar 1996. Interviews. An Introduction to Qualitative Research Interviewing. Thousand Oaks, California.
Macnaghten, Phil & Myers, Greg 2004. Focus groups. I: Seale, Clive et al. (eds.) Qualitative Research Practice. London, Thosand Oaks, New Deli. S. 65-79.
Kreuger, Richard 1998. Moderating focus groups. Focus Group Kit. Vol. 4. Minnnesota University. London, Thosand Oaks, New Deli
Myers, Greg 1998. Displaying opinions. Topics and disagreement in focus groups. I: Language in Society 27. S. 85-111.
Norrby, C. 2000. Youth Speech, Youth Identities and Music Worlds in Sweden: Four high-school girls describe music. I: Text. An Interdisciplinary Journal for the Study of Discourse. Vol. 4. 569 - 602.
Rapley, Tim 2004. Interviews. I: Seale, Clive et al. (eds.) Qualitative Research Practice. London, Thosand Oaks, New Deli. S. 15-33.
Wibeck, Viktoria 2000. Fokusgrupper: om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Lund.
Wibeck, Viktoria 2002. Genmat i fokus. Analyser av fokusgruppssamtal om genförändrade livsmedel. (Diss. Linköping Studies in Arts and Science, 260. Linköpings universitet.) Linlöping.
Wirdenäs, K. 2002. Ungdomars argumentation. Om argumentationstekniker i gruppsamtal (Diss. Nordistica Gothoburgensia 26). Göteborg.