PLENARTALARE
Lars Fant
Stockholms universitet
Relationshantering i samtal och språkliga resurser
Av en övergripande
sociopragmatisk teori för relationshantering i
samtal kan man förvänta att den gör reda både för
begreppet 'face' (social egenbild) och för den
identitetsförhandling som utgör en väsentlig del
av varje form av dialog. Traditionell artighetsteori
av Brown-Levinsonskt snitt utgör härvidlag en alltför
snäv och i viss mån alltför odifferentierad ram.
Det odifferentierade har att göra med att denna
teori likställer aktiviteter som är orienterade
mot deltagares agenda, territorium och sociala
rättigheter/skyldigheter (i grova drag: 'negative
politeness' koppad till 'negative face') med aktiviteter
som är relaterade till deltagares medlemskap och
individualitet ('positive politeness' kopplad till
'positive face'). Begränsningen, å sin sida, består
i fokuseringen på annan-inriktade och (åtminstone
om 'oartighet' inte räknas in) identitetsförstärkande
aktiviteter, medan identitetsnedbrytande och framför
allt egeninriktade aktiviteter lämnas utanför.
I den ram som här föreslås
ses identitet som bestående av två komponenter
som dialogdeltagare förhandlar om: medlemskap (gruppidentitet)
och individualitet (individuell identitet). 'Face'
i Goffmansk bemärkelse ses som uppdelat i en serie
komponenter som utgör villkor, vissa för uppnående
av medlemskap och andra för erhållande av individualitet.
Det har från flera
utgångspunkter hävdats att individers strävan efter
medlemskap och individualitet i dialog utgör den
mest väsentliga kraften bakom framväxandet av konventionellt
givna språkstrukturer. Enligt detta synsätt är
de partiella återanvändningar som karakteriserar
naturliga samtal framdrivna just av strävan efter
såväl likhet som unicitet. De modeller för uppbyggnad
av språkstrukturer som föreslagits av EDIC-grammatiker
(Emergent, Dialog, Interaction, Construction) är
kompatibla med synsättet, liksom även nyare teorier
om formelstrukturer i lexikon. Enligt de senare är
formler och konstruktioner i det omarkerade fallet
bärare av såväl semantiska som pragmatiska tolkningspotentialer.
Relationshanteringen
kan dels studeras inuti själva dialogen, i samspelet
mellan olika språkliga strukturer och icke-verbala
uttryckssätt. Den kan också studeras på det paradigmatiska
planet, genom analys av just formelstrukturersoch
konstruktioners tolkningspotentialer.
PRESENTATIONER
Elisabeth Ahlsén
Göteborgs universitet
Hur tränar man samtal bäst?
Inom logopedisk behandling av språkstörningar
vid afasi finns idag två inriktningar som kommit
att avlägsna sig långt från varandra.
Den ena är träning enligt kognitivt neuropsykologiska
processmodeller för ordperception eller ordproduktion
och tillämpning av s k grammatisk mappning mellan
tematiska roller och innehållsord av olika kategorier
till korta meningar. Här görs kontrollerade fallstudier
för att säkerställa terapieffekter i test.
Den andra, s k sociala approachen har många varianter,
där man mer eller mindre genomgående försöker ta
ett grepp på individens sociala situation, den
närmaste omgivningen och det omgivande samhället..
Presentationen är en diskussion om hur man bäst
tränar samtal genom en eller båda dessa metoder
eller på helt andra sätt.
Mathias Broth
Stockholms universitet
Om bruket av namnskyltar
under en direktsänd tv-intervju
I
det direktsända franska intervjuprogram som jag
för närvarande undersöker (Rideau Rouge på franska
TV5), växlar programledaren då och då mellan deltagarna
i den grupp av inbjudna gäster som inför varje
program inbjudits att delta i studiosamtalet. Videoinspelningar
gjorda i kontrollrummet visar hur det går till
under dessa kritiska ögonblick i arbetet med direktsänd
tv-produktion. Det är mycket som skall bli rätt
i övergången från en gäst till en annan: rätt kameraman
skall filma programledaren och den nya gästen,
bildproducenten skall lägga ut dessas bilder i
rätt ögonblick och dessutom skall ibland även namnet
på den nya gästen läggas ut i bild.
Min
presentation kommer att fokusera på den sistnämnda
praktiken, utläggande av en gästs namn i bild.
Problem som produktionsteamet behöver lösa är bl.a.
- och vid varje byte av gäst - om det skall läggas
ut någon namnskylt eller ej och, i så fall, när
det är lämpligt att göra detta. Exempel ur min
ca 8 timmar stora korpus av videoinspelningar visar
att produktionsteamet orienterar sig mot publikens
förståelsearbete. Vet publiken redan vem en viss
gäst är, eller är det kanske första gången personen
i fråga syns i rutan? Teamet utgår även ifrån att
publiken förstår tv-bilden utifrån konventionen
som säger att det namn de ser nederst i rutan också skall
vara namnet på den person som är i bild. Detta
gör att teamet måste vara mycket precis vid införandet
av en gästs namn, så att inte en viss namnskylt
riskerar att hamna i en bild över "fel" person. I
sitt arbete med att identifiera lämpliga tidpunkter
för införande av namnskyltar orienterar sig teamet
bl.a. emot, och litar på, det turtagningssystem
som även deltagarna i studiosamtalet orienterar
sig emot i egenskap av medverkare i en intervju.
Införandet och avlägsnandet av namnskyltar kompliceras
ytterligare av det faktum att flera personer i
kontrollrummet är inblandade i denna process, vilken
kommer att beskrivas i sekventiella termer.
Barbro Bruce, Kristina Hansson och Ulrika Nettelbladt
Institutionen för logopedi, foniatri och audiologi,
Lunds universitet
Eliciteringsstrategier hos logopeder i samtal
med barn med språkstörning: Konversation jämfört
med grammatisk träning
Det har i tidigare
studier framkommit att språkträning lämpligen sker
inom ramen för en naturlig samtalskontext (1),
där den vuxne följer barnets intressefokus (2)
och använder sig av en icke-krävande interaktionsstil
(3). I detta projekt avser vi att belysa vilka
olika eliciteringsstrategier svenska logopeder
använder sig av i två olika kontexter: konversation
och träning av grammatik. Vi vill också undersöka
om barnets språkliga produktion skiljer sig mellan
dessa två kontexter och om skillnaderna i så fall
kan knytas till vilka eliciteringsstrategier logopederna
använder.
Sju svenska logopeder
spelades in tillsammans med 11 barn med språkstörning
(i ålder 3;9 - 5;0) i konversation respektive grammatisk
träning. De 11 dialogerna (10-15 minuter) spelades
in och transkriberades ortografiskt (4). Logopedernas
samtalsturer kodades med avseende på eliciteringsstrategi,
som sedan grupperades efter i vilken mån de var
krävande respektive icke-krävande samt om de följde
fokus från barnets förra yttrande eller ej. Antalet
olika typer av strategier beräknades, liksom antalet
ord per tur för både barn och logoped.
Resultaten visade att
de vanligast förekommande eliciteringsstrategierna
i båda kontexterna var icke-krävande och följde
barnets fokus från föregående yttrande, men att
logopederna pratade mer och kontrollerade fokus
mer i grammatisk träning än i konversationskontext.
Antalet ord per tur hos barnet var däremot signifikant
högre i konversation än grammatisk träning. Den
individuella variationen var stor.
Referenser
Camarata, S., Nelson,
K. & Camarata, M. (1994).
Comparison of conversational-recasting and imitative
procedures for training grammatical structures in
children with specific
language impairment. Journal of Speech and
Hearing Research, 37, 1414-1423.
Yoder, P., Davies,
B., Bishop, K. & Munson, L. (1994). Effect
of adult continuing Wh-questions on conversational participation in children with
developmental disabilities. Journal
of Speech and Hearing Research, 37,
193-204.
Nettelbladt, U., Hansson, K. & Nilholm,
C. (2001). Why ask questions? Contextual effects
on the grammatical structure
in the language production of children with SLI. Child
Language Teaching and Therapy, 17, 89-106.
MacWhinney,
B. (2000). The CHILDES project: Tools for
analyzing talk. Third Edition. Mahwah, NJ: Lawrence Erlbaum Associates.
Polly Björk-Willén
Linköpings universitet
Ska vi leka spanskagrupp?
Interaktion och lärande
i en flerspråkig förskolemiljö
Den här presentationen handlar om lärande som
en naturlig del av förskolebarns sociala samspel
och visar hur barn transformerar lärarledda pedagogiska
aktiviteter till lek- och vardags aktivitteter.
Barnen i denna studie är tre till fyra år och många är
flerspråkiga med svenska som sitt andra eller tredje
språk. Genom att utgå från från ett samtalsanalytiskt
perspektiv läggs fokus på barns språkbruk. Språket
verbalt som ickeverbalt, ses i sin tur som ett
av de viktigaste verktygen för barns meningsskapande.
Anne-Mari Folkesson
Högskolan i Kalmar
Små barns delaktighet i formella och informella
samtal i förskolan
Det övergripande syftet
med den här studien är att förstå vad delaktighet
kan innebära i pedagogisk praktik. Forskningsfrågan är:
Hur kan barns delaktighet förstås i olika aktiviteter
i förskolan? Data består av videoobservationer
från två typer av aktiviteter. Den ena aktiviteten
kan beskrivas som formell medan den andra aktiviteten
har en mer informell karaktär. Samtalen mellan
lärare och barn beskrivs och analyseras. Resultaten
visar att delaktighet kan relateras till lärarens
organisation och attityd. I den formella aktiviteten
kan vi se en "stark klassifikation och inramning",
vilket ger en "svag delaktighet" för
barnen. I den mer informella aktiviteten ser vi
i stället en "svag klassifikation och inramning",
något som tycks främja en "stark delaktighet" hos
barnen. Läraren upprätthåller hela tiden kontrollen över
situationen, inte genom stark styrning utan genom
att själv vara delaktig, känslomässigt närvarande
samt ge inspiration, bekräftelse och respons.
Mona Forsskåhl
Helsingfors universitet
Kopulasatsen i evalueringens tjänst
Kopulasatser, satser
med verben vara och bli, förekommer frekvent i
vardagliga samtal. En genomgång av ca 30 h samtalsmaterial
(från Sverige och Finland) visar dessutom att de
oftast används för evaluering, exempelvis så här:
”de: alltså helt härlit de här kaffe”.
Med evaluering avser
jag att talaren implicit eller explicit uttrycker
sin egen eller någon annans värdering av något
eller någon. I mitt föredrag kommer jag att presentera
exempel på olika typer av kopulasatser som används
för evaluering i samtal. Dels tar jag upp olika
sätt att variera kopulasatsernas interna struktur,
dels vill jag visa hur satsernas interna struktur är
beroende av var i en sekvens de kommer in. Frågan
om vilka kopulasatser som verkligen är evaluerande
aktualiseras också genom de exempel jag tar upp
till diskussion.
Maria Fremer
Helsingfors universitet
Du eller man? Konstruktioner med generiskt pronomen
Generaliserande användning
av personliga pronomen är ett fenomen som noterats
i många språk men studerats ingående i endast ett
fåtal, framför allt i engelskan och franskan. Också i
svenskan kan det personliga pronomenet du användas
ungefär som det generaliserande pronomenet man,
speciellt i det talade språket. Detta du är
ett ungt fenomen, mindre frekvent och mera stilistiskt
markerat än man.
Man är i sig
en markör för generalisering, medan du prototypiskt är
– och uppfattas som – ett deiktiskt pronomen som
refererar till lyssnaren. En förutsättning för
att du ska kunna användas generellt är att
generaliseringen markeras på något annat sätt.
I mitt föredrag relaterar jag du och man till
vissa andra lexikala och syntaktiska markörer för
generalisering (jfr Laberge & Sankoff 1979:422–426)
som ofta förekommer i den närmaste omgivningen
av pronomenen, bl.a.:
· uttryck
som generaliserar tid och plats (t.ex. alltid, nuförtiden, överallt)
· tempusbyte
till presens
· konditionala
bisatser (om X så Y)
· epistemiska
fraser (t.ex. jag tycker)
· konstateranden
om ”hur det är”, ”hur det brukar vara” och ”hur
det borde vara”.
Syftet med undersökningen är
att ta reda på vad i den språkliga kontexten som
gör att du i vissa omgivningar kan användas
och uppfattas som ett generaliserande pronomen.
Referenser
Laberge,
Suzanne & Sankoff,
Gillian, 1979: Anything you can do. Syntax
and Semantics, Volume
12: Discourse and Syntax: 419–440.
Trine Heinemann
Institutionen för nordiska språk, Uppsala Universitet
Språk, samförstånd och oenighet i vardagliga
och institutionella miljöer: ett europeisk och
tvärvetenskapligt forskningsprojekt.
Samförstånd och oenighet är
sociala praktiker som utgör byggstenar för konstruktionen
av solidaritet i samtal. Dessa praktiker är systematiska
och de kan beskrivas genom en detaljerad analys
av vad människor gör och säger i faktiska möten.
Detta internationella samarbets-projekt undersöker
den sociala organisationen av samförstånd och oenighet
i danska, engelska, finska, italienska, svenska
och tyska samtal. Vi kommer att visa hur sociala
aktörer förhandlar om samförstånd och oenighet
i olika kulturer, språksamhällen och institutionella
sammanhang. Resultaten kommer att bidra till en
bättre förståelse av europeiska kommunikations-mönster.
Vi kommer också att utveckla teorier och metoder
för ett tvärvetenskapligt perspektiv på studiet
av språk och social organisation. Projektet förenar
20 framstående forskare inom sociologi, socialpsykologi
och språkvetenskap. Forskarna har tillgång till
en databas bestående av 1000 timmars ljud- och
videoinspelningar av såväl vardagliga samtal som
samtal i olika arbetsmiljöer. Vi har planerat fyra
workshops där vi kommer att diskutera teori och
metod, utveckla forskningssamarbeten och presentera
preliminära resultat. Projektet löper i tre år
med början april 2003.
Pernille Holck och Ulrika Nettelbladt
Institutionen för logopedi, foniatri och audiologi,
Lunds universitet
Samtal mellan habiliteringspersonal och barn
med cerebral pares: En jämförande studie
mellan sjukgymnaster och logopeder
I en pågående delstudie
studeras samtal mellan sjukgymnaster och barn och
mellan logopeder och barn i en interventionskontext.
Samtliga barn har en cerebral pares. I en förstudie
har samtal mellan förskolepersonal och barn med
cerebral pares undersökts (1). Bakgrunden till
arbetet är egen mångårig klinisk erfarenhet som
visat att många barn inom barn- och ungdomshabiliteringen
uppvisar pragmatiska problem som t.ex. svårigheter
att hålla sig till samtalsämnet, ge relevanta bidrag
i ett samtal och anpassa sig efter samtalspartnern,
men även avsaknad av känslighet för den sociala
kontexten och de regler som styr samtal.
Pragmatik i samband
med etablerade hjärnskador är ett svåravgränsat
område. Barn med cerebral pares kan ha kognitiva
svårigheter som påverkar den pragmatiska förmågan.
Dock finns det barn med stora kognitiva svårigheter
som är välfungerande pragmatiskt, och barn utan
några direkta kognitiva svårigheter som har betydande
pragmatiska problem. Syftet med studien är att försöka hitta faktorer
i omgivningen som kan tänkas påverka barnens pragmatiska
förmåga. En hypotes är att en välvilligt inställd
omgivning kan förstärka de problem som finns genom
att barnet inte ställs inför samma kommunikativa
utmaningar som andra barn. En dålig pragmatisk
förmåga bidrar troligen i hög grad till bristande
delaktighet i samhället, då delaktighet är något
som uppstår i skärningspunkten mellan individen
och miljön genom samspel (2).
Hittills har sju barn
i åldrarna 6-10 år spelats in tillsammans med sjukgymnast
och logoped. För att få en bild av barnens pragmatiska
förmåga har föräldrar och pedagoger tagit ställning
till de 79 påståenden som ingår i svenska CCC (Children´s
Communication Checklist) (3). Dialogerna transkriberas
ortografiskt. Därefter görs en samtalsanalys, företrädesvis
Initiativ-Responsanalys. Denna kompletteras med
en mikroanalys av barnens och logopedens respektive
sjukgymnastens interaktion med fokus på välfungerande
respektive problematiska sekvenser, samt till vem
(barn eller personal) problemet kan härledas.
I fortsatta studier
avser vi att studera andra typer av samtal, nämligen
barn med cerebral pares och ryggmärgsbråck i samtal
med föräldrar, syskon och pedagoger (4,5).
Referenser
1.
Holck
P. (2001). Samtal mellan förskolepersonal och
barn med och utan funktionshinder ur ett dominansperspektiv.
Magisteruppsats. Institutionen för logopedi och
foniatri, Lunds universitet.
2. Björck-Åkesson
E. & Granlund M. (2004). Delaktighet – ett
centralt begrepp i WHO:s klassifikation av funktionstillstånd,
funktionshinder och hälsa (ICF). I Gustavsson
A. (red) Delaktighetens språk. Lund: Studentlitteratur.
3. Nettelbladt
U., Radeborg K. & Sahlén B. (2003). Svenska
CCC. Enkät och manual. Bearbetning av Children´s
Communication Checklist av D. Bishop. Inst f
logopedi, foniatri & audiologi. Lunds universitet.
4. Hansson
K., Nettelbladt U. & Nilholm C. (1998). Contextual influence
on the language production of children with speech/language
impairment. International J
Language and Communication Disorders, 34, 1999,
32-47.
5. Dallas
E., Stevenson J & McGurk H. (1993). Cerebral-palsied
children´s interaction with siblings II. J Child
Psychology & Psychiatry, 34:649-671.
Jan Lindström och Cajsa Ottesjö
Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur,
Helsingfors universitet
Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet
’Så’ – adjunktionellt eller funktionellt? Ett
samtalsgrammatiskt perspektiv
Det lilla ordet så har
många funktioner i svenskan: det kan t.ex. vara
ett komparativt adverb (Gör så som Peller gör; Blås
så högt att alla hör), ett adverb angivande
ordningsföljd eller kausal relation (Först hämtar
du lådan, och så sätter du den på hyllan; Försök
en gång till, så får vi se om han svarar),
eller fungera som en konjunktion/subjunktion (Det är
mycket att göra, så jag behöver nog lite tid)
(se SAG 2:667–671). Dessutom förekommer så ofta
efter ett första led i en satsformad enhet särskilt
i talspråk:
| H: |
iallafall
så sa dom sist att dom behövde ha
behov
°av av projekt° |
Så-konstruktioner
av detta slag har förknippats med dislokationer
(som även åsyftats med beteckningar ”dubbelt satsled”
och ”dubbelt fundament”). Ett första, dislokerat
led, t.ex. i alla fall följs av så som
ett återupptagande fundament till den följande
satskärnan, så sa dom sist (se Thorell 1973:272,
Jörgensen & Svensson 1987:139, Ekerot 1988).
I SAG (4:694 f.) tilldelas detta så en ”adjunktionell”
roll, dvs. så fungerar som en funktionellt
obestämbar gränsmarkör mellan fundamentet och satskärnan, i
alla fall (så) sa dom sist. Denna
syn kan tänkas få stöd av att så ibland
verkar markera gränsen mellan ett tydligt extraponerat
led och den efterföljande satsen: Förresten
(så) det har nog kommit ut (se SAG 4:453).
Att den satsgrammatiska analysen av detta så inte är
självklar tyder på att så i denna användning
snarast har en diskursiv motivering eller åtminstone
ett dylikt ursprung.
Vi kommer att relatera
den adjunktionella så-konstruktionen till
en rad närbesläktade användningar av så i
svenska samtal, där så uppträder såväl mellan
som inom yttranden. Ett sådant perspektiv kan hjälpa
oss att bättre förstå den funktionella motiveringen
bakom denna markör i svenska yttranden.
Referenser
Ekerot, Lars-Johan, 1988: Så-konstruktionen
i svenskan: konstruktionstypen ”Om vädret tillåter,
så genomföres övningen”
i funktionellt grammatiskt perspektiv. Lund.
Jörgensen, Nils & Svensson, Jan, 1987: Nusvensk
grammatik. Malmö.
SAG = Teleman, Ulf,
Hellberg, Staffan & Andersson, Erik, 1999:
Svenska Akademiens grammatik. (Band 2
och 4.) Stockholm.
Thorell, Olof, 1973:
Svensk grammatik. 2 upplagan. Stockholm.
Per Linell
Linköpings universitet
Ny och ny - om att använda x-och-x-konstruktionen
för att bestämma ords meningspotentialer
- Har du köpt en ny bil?
- Nja, ny och ny, den är sju år gammal
X-och-x-konstruktionens
dialogiska grammatik har diskuterats i några uppsatser
av bl.a. Jan Lindström och mig själv. I detta föredrag
ska data från x-och-x-sekvenser användas för att
diskutera en annan fråga, nämligen meningspotentialen
hos lexemet "ny". Kerstin Norén och jag
har samlat en korpus av x-och-x-texter där x = "ny",
och med hjälp av denna tittar vi på vilka aspekter
i meningspotentialen som framhävs resp. upphävs
i olika användningssammanhang. Teorin om meningspotentialer
utgår från att aspekter i ordbetydelsen obligatoriskt
samverkar med kontextuella resurser för att på olika
sätt ge upphov till olika situerade betydelser.
Vi har således att göra med en tillämpning av dialogisk
språkteori på lexikal pragmatik.
Catrin Norrby & Gisela Håkansson
Lunds universitet
Som man frågar får man svar? Om interaktionella
mönster i samtal mellan första- och främmandespråkstalare
Inom projektet ”Svenska
i och utanför Sverige” undersöker vi andraspråks-
och främmandespråkstalares muntliga och skriftliga
produktion av svenska. Samtliga informanter är
universitetsstuderande i antingen Malmö eller Melbourne,
Australien. En av uppgifterna som studenterna deltar
i är ett muntligt test, som syftar till att elicitera
vissa grammatiska strukturer. Detta test föregås
dock av några minuters uppvärmningsprat på svenska
mellan en forskare och respektive student. I vårt
föredrag presenterar vi resultaten av en interaktionell
analys av sex sådana uppvärmningssamtal som genomförts
i Melbourne. Resultaten pekar bl.a på följande:
· En
låg grammatisk nivå behöver inte betyda en låg
interaktionell nivå
· Ett
samtal kan börja som en relativt asymmetrisk intervju
men omförhandlas till ett mer jämlikt och ’vardagligt’
samtal
· Forskarens
kännedom /avsaknad av kännedom om informanten ifråga
förefaller påverka interaktionens förlopp, något
som framförallt kan beläggas utifrån hur forskaren
formulerar frågor och hur dessa bemöts.
Jon
Solberg & Nils Dahlbäck
Institutionen
för datavetenskap
Linköpings
universitet
Kommunikationseffektivitet
och kommunikationsstrategier för L1- och L2-talare
i referentiella problemlösningsuppgifter
Engelska
används allt mer som koncernspråk också i
svenska företag. Inom delar av den svenska universitetsvärlden är
engelska arbetsspråk. I syfte att bredda rekryteringen,
liksom för att göra studenterna bättre förberedda
på ett yrkesliv också utanför Sveriges gränser
ges en ökande del undervisning vid svenska universitet
på engelska.
Fördelarna med en ökad användning av engelska
som yrkes- och utbildningsspråk är ofta uppenbara.
Men en viktig teoretisk och praktisk fråga är
vilka konsekvenser som detta får för kvaliteten
på kommunikationen, och därmed också på kvaliteten
på den bedrivna verksamheten.
Svenskar
anses ofta kommunicera bra på engelska.
Men i många fall handlar det om en ganska prototypisk
samtalssituation; två samarbetande talare som
möts ansikte mot ansikte i en samtalssituation
med delad visuell kontext.. Hur bra är vi som
inte har engelska som modersmål i kommunikationssituationer
som är mer komplicerade än denna situation. Hur
bra är vi t.ex. när det handlar om en förhandlingssituation?
Eller om en tekniskt komplicerad beskrivning
som kräver en hög precision i de referentiella
uttrycken.
I denna studie var den andra av dessa frågor
i fokus. Vi studerade kommunikationseffektivitet
och kommunikationsstrategier i två referentiellla
kommunikationssituationer, en sorteringsuppgift
och en konstruktionsuppgift. Samtliga 40 deltagare
hade svenska som modersmål, men hälften fick
lösa sina uppgifter på engelska och hälften på svenska.
Resultaten visar på stora skillnader mellan
grupperna. I den svensktalande gruppen var t.ex.
endast en dyad långsammare än den snabbaste engelsktalande
gruppen. I konstruktionsuppgiften var den genomsnittliga
lösningstiden nästan dubbelt så stor för den
engelsktalande gruppen som för den svensktalande.
I denna uppgift var dock spridingen inom de båda
grupperna större.
En närmare analys av samtalen visar en större
skillnad i kommunikationsstrategier och rollfördelning
i den engelsktalande gruppen, vilket väcker intressanta
frågor om konsekvenser av en sämre språkbehandling
i t.ex. en förhandlingssituation. Också resultaten
från deltagarnas självskattning av sin kommunikativa
kompetens och tilltro till sin egen förmåga att
kommunicera på engelska istället för svenska
visar på intressanta mönster som också kommer
att presenteras i föredraget.
Sofia Tingsell
Göteborgs universitet
Reflexivt eller personligt pronomen i ungdomars
talspråk
Det här föredraget
behandlar valet mellan reflexivt och personligt
pronomen i ett talspråksmaterial. Materialet består
dels av eliciterade data i intervjuform och dels
av spontandata från egeninspelningar. Ett skriftligt
material för jämförelse av fenomenet i tal och
skrift finns också. Materialet är insamlat i samarbete
med projektet Språk och språkbruk bland ungdomar
i flerspråkiga storstadsmiljöer.
Jag kommer att presentera vissa preliminära resultat om hur valet mellan
reflexivt och personligt pronomen realiseras hos första- och andraspråkstalare
i mitt talspråksmaterial. Jag kommer också att diskutera metodologiska
problem som aktualiseras när ett grammatiskt fenomen som traditionellt
beskrivits som satsgrammatiskt skall analyseras i en större kontext
i talat språk.
Camilla Wide
Svenska litteratursällskapet
i Finland
Definithetskonstruktioner
i östnyländska
I
dialekter och stadsspråk i östra Nyland i Finland
förekommer ett flertal uttryck för definithet
som konstrueras med bestämd artikel och/eller
demonstrativt pronomen. Hit hör bl.a. följande
uttryck:
[substantiv
+ bestämdhetssuffix]: joo maatn å de
däran- ...
[te/de ’den/det’ + subst. + best. suffix]: Va mån de klåkkan ska vara å?
[ten/den + subst. + best. suffix]: för ja hadd bara sykel (p) denn tiidn
[te/de + adj. attribut + subst. + best.
suffix]:
när man bör fåå te första bååne ’när man
börjar få det första barnet’
[te(n) tär/de(n) där + subst. (+ adj. attribut)
+ best. suffix]:
såm nu int eksisteerar
i dedäär riktiga dialektn
[te/de här + subst. (+ adj. attribut) +
best suffix]:
de e noo gått dehär tjötte
[tetta (i äldre språkbruk även: tesin
(jäär)) + subst. (+ adj. attr.)
+ best. suffix]: vi hadd tiisånt opa tetäär- (p) viiken- (p) inte tetta viiken
Uttrycken
förekommer ofta parallellt i liknande kontexter.
Vilket kommunikativt jobb utför då de olika uttrycken?
I mitt föredrag kommer jag att diskutera denna
fråga utgående från några autentiska exempel.
